Har inte skrivit mycket på senaste och det kommer nog inte att komma mycket mera hit. Jag har misslyckats med det jag ville uppnå och sedan känns det inte alltför bra med den här bloggen överhuvudtaget.
Skriver jag så gör jag det men förvänta er inget.
onsdag 10 september 2008
söndag 7 september 2008
Uppdatering till Torsdagen
Hej igen
Jag tror inte jag hånglat med någon, kille eller tjej, i torsdags. Fast ändå... Jag har distinkta minnesbilder av att hånglat med en kille och en tjej; minns till och med raggningsrepliken jag dragit med tjejen. Konstigt. Nåväl, bara jag inte gjort bort mig inför någon som känner mig. Allt annat jag skrivit om har nog hänt på riktigt dock.
Skrev ett meddelande till Diaz och tacka för en kul kväll och hoppades att jag inte vart jobbig. Något vart jag tvungen att göra så jag gjorde detta.
Får se på tisdagen hur hon är. Nåväl.
- PB
Jag tror inte jag hånglat med någon, kille eller tjej, i torsdags. Fast ändå... Jag har distinkta minnesbilder av att hånglat med en kille och en tjej; minns till och med raggningsrepliken jag dragit med tjejen. Konstigt. Nåväl, bara jag inte gjort bort mig inför någon som känner mig. Allt annat jag skrivit om har nog hänt på riktigt dock.
Skrev ett meddelande till Diaz och tacka för en kul kväll och hoppades att jag inte vart jobbig. Något vart jag tvungen att göra så jag gjorde detta.
Får se på tisdagen hur hon är. Nåväl.
- PB
fredag 5 september 2008
Misstag, misstag, misstag
Hallå
Ska berätta om gårdagen nu, höll nästan på att kalla det helg, haha. Nåväl, först lite om skolan då först.
Har nya kurser denna termin förstås och en av dem har vi med en annan klass med. I den klassen finns det en rejält het kille ska ni veta, hehe. Han har den rätta stilen som jag verkligen gillar; James Dean stilen, hehe. Sedan är han också klädd som en greaser. Håret i en riktig greaserfrilla, skinnjacka, dogtags, polisonger och Lucky Strike-cigg, hehe. Man får försöka prata med honom någon gång, lättare än med tjejer iallafall, haha.
Sedan vidare till kvällen, vart krogrunda igår. I min klass så finns det en jäkligt het brud, vi kallar henne Diaz, som jag redan märkte första gången jag såg henne. Hon är med på min lista över kvinnor som verkligen fått mig att tappa andan. På riktigt alltså. Jag hörde i skolan att hon skulle ut på krogrundan och utan att tveka så bestämde jag mig för att dra dit, hehe.
Jag kommer dit och redan i kön så ser jag henne och lyckas smita bredvid henne och ett par andra från klassen. Pratar med dem och skiljs åt för ett tag. Jag är omkring i baren och träffar på andra bekanta och sedan går jag ut för att röka. Vem ser jag då om inte Diaz? Hon står med ett par andra från klassen och jag går förbi och låtsas se dem, haha. Vi börjar prata och jag bjuder henne och ett par av hennes vänner på öl. Sedan blir det dansgolvet och första gången i mitt liv så dansar jag seriöst, haha. Hon har verkligen det bästa leendet jag sett; det smittar då av.
Sedan så berättade jag åt en i klassen att jag är bisexuell. Jag vart jäkligt packad, vart rädd han sett mig hångla med en kille igår (vilket jag kanske gjorde, jag minns inte alls jag drack en massa) så jag ville hellre säga att jag vart bi till honom. Han tog det bra vilket vart tur, haha. Men ändå, borde jag sagt det? Visst, det känns skönt att komma ut, även om han och jag kanske inte är dem bästa vännerna, men ändå.
Träffa även på en tjej som gilla mina solglasögon och hon pröva dem, vi prata och jag stod och rätta till håret på henne för att hon skulle se bättre ut i solglasögonen. Just då kommer hennes kille till oss och får förstås för sig fel idé, haha. Eller egentligen inte, jag ragga på henne förstås. Hur löser jag då situationen? Jo, jag fortsätter att rätta till hennes hår fast vänder mig mott killen och säger; jag är bög. Han måste trott mig för plötsligt går hans bittra min till ett leende, haha. Man kommer undan med mycket tydligen. Kanske inte rätt sätt att bete sig men ändå, jag ljög inte helt och hållet eftersom jag just nu är mera dragen till killar.
Medans jag pratade med den här tjejen så hörde en annan tjej mig prata om att jag är bisexuell och börja prata med mig då. Hon vart nyfiken på det tydligen och vi prata tio minuter eller så, det vart roligt. Hon vart så söt både utseendemässigt och personligt. Ett bra stöd vart hon, hon kunde gärna fått vara min vän. Nog för att jag har en bra redan men man har aldrig för många vänner, hehe. Hon är även en av dem få tjejer som stått ut med mig på fyllan på krogen. Hon gillade verkligen att prata med henne men dum som jag vart så frågade jag inte ens hennes namn, nummer eller e-mail. Men men, man missar det så är det ens egna fel.
Sedan hände det en grej i kön med, haha. Ganska rolig måste jag då påstå. När jag stog i kön så vart det alldeles fullpackat och alla stog och trängdes. Men en kille bakom mig, med rätt så bra utseende, gjorde mer än trängdes, haha. Först stog han bara mot mig baki, riktigt nära och pratade med sin vän. Sedan efter ett tag kände jag hur han fick stånd och vart av exakt rätt längd så hans kuk tryckte mot min bak, haha. Men det hände mer än så ska ni veta. Jag vet inte om det vart mig han menade men hans händer tog på min bak med. Jag vet inte om han tänkt ta på mig eller om det vart någon annan men det vart ingen olycka för det hände mer än en gång, haha. JAg vart för förvånad för att ens prata med honom, haha.
Nåväl, nu kommer jag inte på mycket mera för ikväll, ska skriva mera när jag får chansen.
- PB
Ska berätta om gårdagen nu, höll nästan på att kalla det helg, haha. Nåväl, först lite om skolan då först.
Har nya kurser denna termin förstås och en av dem har vi med en annan klass med. I den klassen finns det en rejält het kille ska ni veta, hehe. Han har den rätta stilen som jag verkligen gillar; James Dean stilen, hehe. Sedan är han också klädd som en greaser. Håret i en riktig greaserfrilla, skinnjacka, dogtags, polisonger och Lucky Strike-cigg, hehe. Man får försöka prata med honom någon gång, lättare än med tjejer iallafall, haha.
Sedan vidare till kvällen, vart krogrunda igår. I min klass så finns det en jäkligt het brud, vi kallar henne Diaz, som jag redan märkte första gången jag såg henne. Hon är med på min lista över kvinnor som verkligen fått mig att tappa andan. På riktigt alltså. Jag hörde i skolan att hon skulle ut på krogrundan och utan att tveka så bestämde jag mig för att dra dit, hehe.
Jag kommer dit och redan i kön så ser jag henne och lyckas smita bredvid henne och ett par andra från klassen. Pratar med dem och skiljs åt för ett tag. Jag är omkring i baren och träffar på andra bekanta och sedan går jag ut för att röka. Vem ser jag då om inte Diaz? Hon står med ett par andra från klassen och jag går förbi och låtsas se dem, haha. Vi börjar prata och jag bjuder henne och ett par av hennes vänner på öl. Sedan blir det dansgolvet och första gången i mitt liv så dansar jag seriöst, haha. Hon har verkligen det bästa leendet jag sett; det smittar då av.
Sedan så berättade jag åt en i klassen att jag är bisexuell. Jag vart jäkligt packad, vart rädd han sett mig hångla med en kille igår (vilket jag kanske gjorde, jag minns inte alls jag drack en massa) så jag ville hellre säga att jag vart bi till honom. Han tog det bra vilket vart tur, haha. Men ändå, borde jag sagt det? Visst, det känns skönt att komma ut, även om han och jag kanske inte är dem bästa vännerna, men ändå.
Träffa även på en tjej som gilla mina solglasögon och hon pröva dem, vi prata och jag stod och rätta till håret på henne för att hon skulle se bättre ut i solglasögonen. Just då kommer hennes kille till oss och får förstås för sig fel idé, haha. Eller egentligen inte, jag ragga på henne förstås. Hur löser jag då situationen? Jo, jag fortsätter att rätta till hennes hår fast vänder mig mott killen och säger; jag är bög. Han måste trott mig för plötsligt går hans bittra min till ett leende, haha. Man kommer undan med mycket tydligen. Kanske inte rätt sätt att bete sig men ändå, jag ljög inte helt och hållet eftersom jag just nu är mera dragen till killar.
Medans jag pratade med den här tjejen så hörde en annan tjej mig prata om att jag är bisexuell och börja prata med mig då. Hon vart nyfiken på det tydligen och vi prata tio minuter eller så, det vart roligt. Hon vart så söt både utseendemässigt och personligt. Ett bra stöd vart hon, hon kunde gärna fått vara min vän. Nog för att jag har en bra redan men man har aldrig för många vänner, hehe. Hon är även en av dem få tjejer som stått ut med mig på fyllan på krogen. Hon gillade verkligen att prata med henne men dum som jag vart så frågade jag inte ens hennes namn, nummer eller e-mail. Men men, man missar det så är det ens egna fel.
Sedan hände det en grej i kön med, haha. Ganska rolig måste jag då påstå. När jag stog i kön så vart det alldeles fullpackat och alla stog och trängdes. Men en kille bakom mig, med rätt så bra utseende, gjorde mer än trängdes, haha. Först stog han bara mot mig baki, riktigt nära och pratade med sin vän. Sedan efter ett tag kände jag hur han fick stånd och vart av exakt rätt längd så hans kuk tryckte mot min bak, haha. Men det hände mer än så ska ni veta. Jag vet inte om det vart mig han menade men hans händer tog på min bak med. Jag vet inte om han tänkt ta på mig eller om det vart någon annan men det vart ingen olycka för det hände mer än en gång, haha. JAg vart för förvånad för att ens prata med honom, haha.
Nåväl, nu kommer jag inte på mycket mera för ikväll, ska skriva mera när jag får chansen.
- PB
tisdag 2 september 2008
Tillbaka Efter Lilla Lovet
Hallå igen
Har inte skrivit så mycket men nu är jag tillbaka från Potatislandet så det är bara att skriva och berätta för Er om hur det vart.
Åkte som sagt tillbaka norrut och fick träffa alla vännerna, har ju inte sett dem sedan påsken. Det är konstigt att vara bisexuell och med dem utan att dem vet något. Något som gör det ännu konstigare och obekvämare för mig är att jag är tänd på flera av mina vänner, inte bara A som jag är kär i.
Av mina nio vänner från byn så är jag tänd på fem av dem varav en då är A. Om dem skulle få veta att jag är bi så skulle ju dem på direkten undra om jag vart tänd på någon av dem och i "vanliga fall" antar jag att den frågade skulle direkt säga "nej, jag tänder inte på någon av er, ni är mina vänner."
Men nu? Är jag "vanlig" bi för att jag är tänd på majoriteten av mina äldsta och bästa killvänner? Till saken bör tilläggas att jag är tänd på majoriteten av dem tjejer jag känner med.
Roligt att jag fortfarande jämför allt med heteroförhållanden trots att jag vet att jag är bi och att det inte är något onormalt med det men antar väl det att har att göra med att jag har långt större erfarenhet av att kalla mig straight trots att jag kanske anat, särskilt med A som jag sagt. Min kärlek, eller vad man det nu ska kalla det, till honom har varat iallafall sedan högstadiet. Seriöst alltså, relationer och kärlek är inte seriöst före högstadiet enligt mig då. Men sexuell läggning kan man väl veta tidigare, det vet jag inget om. Nå, nog om detta och tillbaka till min semester med vännerna.
Av vännerna jag är tänd på är alla förutom en riktigt snygga oavsett vems ögon man ser det genom. Dem är normalbyggda/smala och riktigt roliga att vara med; vanligt hederligt folk så att säga.
Vi drack en kväll och en av vännerna drack lite för mycket och blev trött och vi andra fortsatte. Efter ett tag blev han lite piggare och jag tänkte att jag skulle skoja till det lite när han låg på soffan. Jag la mig över honom och låg på honom ett tag och småbögade som vi brukar göra ibland. Det vart skönt och jag visste att jag vart nog full för att inte få stånd så jag vart inte rädd för att avslöja något via det.
Det vart rätt mysigt måste jag säga och han gillade det med men inte på det sättet som jag gjorde det. Han gillade för att hans flickvän nyligen gjort slut och han helt enkelt behövde närhet; inte romantiskt eller något utan bara närhet. Det kändes fel att ge honom den närheten eftersom jag hade baktankar men ändå kändes det rätt eftersom jag gjorde det halvt som en vän, halvt för att jag verkligen själv ville det.
Som jag sagt tidigare så har jag endast haft en relation och det vart i sjuan och båda vi vart blyga av oss så vi gjorde inte annat än kramades ett par gånger då. Jag har alltid vetat att jag är den typen som gillar att mysa då och då. Inte på det sättet att jag är den typen som alltid klänger men då och då behöver vi nog alla det. Särskilt jag behöver det nu eftersom jag aldrig haft chansen till det. Jag och min syster är nära vänner och kan hålla på och låtsasslåss med varandra.
Mer än så har jag aldrig haft och det gör att jag saknar det jag aldrig haft. Skulle vela träffa någon över en date eller så och inte bara gå till en krog och ragga och hångla även om jag gillar det med, det lilla jag vet om det förstås.
Jag är rädd för att fråga någon att hänga med mig eller till och med gå med mig på någon form av date. Det finns två skäl för detta och båda är lika stora hinder. Den första är att jag inte har en aning om hur man frågar ut någon; kille eller tjej (nu jämför jag med tjejer igen, jag vet). Det andra är som en bekant sa till mig är att jag saknar en gaydar, haha. Jag kan helt enkelt inte se på två killar eller två tjejer om dem inte hånglar med varandra eller så och då blir det ju jäkligt svårt att kunna fråga en kille.
Vissa säger att man ska strunta i att anta att alla är straighta utan helt enkelt anta att alla kan falla för alla; att alla är bisexuella eller något åt det hållet. Problemet jag ser med det är att statistiskt sett så är 90 % straighta enligt egen utsago. Om den siffra stämmer vet jag inte förstås inte men även om man räknar med det dubbla i mörkertal så blir det ändå inte stort. Iallafall inte för mig som är rejält rädd för att få nobben. Så jag vågar inte fråga helt enkelt fast jag nog borde.
Så detta är ett problem förstås. Förväntar inte att ni ska skriva mig en miljar kommentarer med råd, förväntar mig inte ens en, utan jag vill bara skriva ned allt detta för när jag skriver så kommer jag på en massa mera. Av hela det här inlägget så vart kanske 20 % i skallen men resten byggde på tankarna, frågorna och svaren som dyker upp när jag skriver det jag redan tänkt. Så bloggen hjälper mig, haha. Era kommentarer hjälper mig ännu mera förstås vare sig ni har erfarenhet eller ej. Stöd och idéer hjälper båda mycket.
Nog kommentartiggande, haha, ska avsluta för ikväll. Ta hand om er, det behövs oftare än man tror.
- PB
Har inte skrivit så mycket men nu är jag tillbaka från Potatislandet så det är bara att skriva och berätta för Er om hur det vart.
Åkte som sagt tillbaka norrut och fick träffa alla vännerna, har ju inte sett dem sedan påsken. Det är konstigt att vara bisexuell och med dem utan att dem vet något. Något som gör det ännu konstigare och obekvämare för mig är att jag är tänd på flera av mina vänner, inte bara A som jag är kär i.
Av mina nio vänner från byn så är jag tänd på fem av dem varav en då är A. Om dem skulle få veta att jag är bi så skulle ju dem på direkten undra om jag vart tänd på någon av dem och i "vanliga fall" antar jag att den frågade skulle direkt säga "nej, jag tänder inte på någon av er, ni är mina vänner."
Men nu? Är jag "vanlig" bi för att jag är tänd på majoriteten av mina äldsta och bästa killvänner? Till saken bör tilläggas att jag är tänd på majoriteten av dem tjejer jag känner med.
Roligt att jag fortfarande jämför allt med heteroförhållanden trots att jag vet att jag är bi och att det inte är något onormalt med det men antar väl det att har att göra med att jag har långt större erfarenhet av att kalla mig straight trots att jag kanske anat, särskilt med A som jag sagt. Min kärlek, eller vad man det nu ska kalla det, till honom har varat iallafall sedan högstadiet. Seriöst alltså, relationer och kärlek är inte seriöst före högstadiet enligt mig då. Men sexuell läggning kan man väl veta tidigare, det vet jag inget om. Nå, nog om detta och tillbaka till min semester med vännerna.
Av vännerna jag är tänd på är alla förutom en riktigt snygga oavsett vems ögon man ser det genom. Dem är normalbyggda/smala och riktigt roliga att vara med; vanligt hederligt folk så att säga.
Vi drack en kväll och en av vännerna drack lite för mycket och blev trött och vi andra fortsatte. Efter ett tag blev han lite piggare och jag tänkte att jag skulle skoja till det lite när han låg på soffan. Jag la mig över honom och låg på honom ett tag och småbögade som vi brukar göra ibland. Det vart skönt och jag visste att jag vart nog full för att inte få stånd så jag vart inte rädd för att avslöja något via det.
Det vart rätt mysigt måste jag säga och han gillade det med men inte på det sättet som jag gjorde det. Han gillade för att hans flickvän nyligen gjort slut och han helt enkelt behövde närhet; inte romantiskt eller något utan bara närhet. Det kändes fel att ge honom den närheten eftersom jag hade baktankar men ändå kändes det rätt eftersom jag gjorde det halvt som en vän, halvt för att jag verkligen själv ville det.
Som jag sagt tidigare så har jag endast haft en relation och det vart i sjuan och båda vi vart blyga av oss så vi gjorde inte annat än kramades ett par gånger då. Jag har alltid vetat att jag är den typen som gillar att mysa då och då. Inte på det sättet att jag är den typen som alltid klänger men då och då behöver vi nog alla det. Särskilt jag behöver det nu eftersom jag aldrig haft chansen till det. Jag och min syster är nära vänner och kan hålla på och låtsasslåss med varandra.
Mer än så har jag aldrig haft och det gör att jag saknar det jag aldrig haft. Skulle vela träffa någon över en date eller så och inte bara gå till en krog och ragga och hångla även om jag gillar det med, det lilla jag vet om det förstås.
Jag är rädd för att fråga någon att hänga med mig eller till och med gå med mig på någon form av date. Det finns två skäl för detta och båda är lika stora hinder. Den första är att jag inte har en aning om hur man frågar ut någon; kille eller tjej (nu jämför jag med tjejer igen, jag vet). Det andra är som en bekant sa till mig är att jag saknar en gaydar, haha. Jag kan helt enkelt inte se på två killar eller två tjejer om dem inte hånglar med varandra eller så och då blir det ju jäkligt svårt att kunna fråga en kille.
Vissa säger att man ska strunta i att anta att alla är straighta utan helt enkelt anta att alla kan falla för alla; att alla är bisexuella eller något åt det hållet. Problemet jag ser med det är att statistiskt sett så är 90 % straighta enligt egen utsago. Om den siffra stämmer vet jag inte förstås inte men även om man räknar med det dubbla i mörkertal så blir det ändå inte stort. Iallafall inte för mig som är rejält rädd för att få nobben. Så jag vågar inte fråga helt enkelt fast jag nog borde.
Så detta är ett problem förstås. Förväntar inte att ni ska skriva mig en miljar kommentarer med råd, förväntar mig inte ens en, utan jag vill bara skriva ned allt detta för när jag skriver så kommer jag på en massa mera. Av hela det här inlägget så vart kanske 20 % i skallen men resten byggde på tankarna, frågorna och svaren som dyker upp när jag skriver det jag redan tänkt. Så bloggen hjälper mig, haha. Era kommentarer hjälper mig ännu mera förstås vare sig ni har erfarenhet eller ej. Stöd och idéer hjälper båda mycket.
Nog kommentartiggande, haha, ska avsluta för ikväll. Ta hand om er, det behövs oftare än man tror.
- PB
tisdag 26 augusti 2008
Okej, tro inget nu
Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att jag inte automatiskt gillar en serie eller film på grund av att det finns folk med annan sexuell läggning med i den. Jag gillar dock Queer as Folk (både engelska och amerikanska) och det hade jag gjort om jag så hade vart straigth. Särskilt i Queer as Folk 2 (andra "säsongen" av engelska QAF) har bra repliker och en av dem bästa är:
Stuart Allen Jones: Queers. Because I'm queer. I'm gay. I'm homosexual. I'm a poof, I'm a poofter, I'm a ponce. I'm a bumboy, baddieboy, backside artist, bugger. I'm bent. I am that arsebandit. I lift those shirts. I'm a faggot-ass, fudge-packing, shit-stabbing uphill gardener. I dine at the downstairs restaurant, I dance at the other end of the ballroom. I'm Moses and the parting of the red cheeks. I fuck and I am fucked. I suck and I am sucked. I rim them and wank them, and every single man's had the fucking time of his life. And I am not a pervert.
Om jag hade modet så hade det där vart vad jag sagt till min familj, mina vänner och andra när jag kommer ut.
- PB
Stuart Allen Jones: Queers. Because I'm queer. I'm gay. I'm homosexual. I'm a poof, I'm a poofter, I'm a ponce. I'm a bumboy, baddieboy, backside artist, bugger. I'm bent. I am that arsebandit. I lift those shirts. I'm a faggot-ass, fudge-packing, shit-stabbing uphill gardener. I dine at the downstairs restaurant, I dance at the other end of the ballroom. I'm Moses and the parting of the red cheeks. I fuck and I am fucked. I suck and I am sucked. I rim them and wank them, and every single man's had the fucking time of his life. And I am not a pervert.
Om jag hade modet så hade det där vart vad jag sagt till min familj, mina vänner och andra när jag kommer ut.
- PB
Uppföljning
Tack för feedbacken till förra inlägget, det vart bra att höra från er. Men jag meddelar er här och nu att jag inte kommer att skriva något mer om det. Inte ett ord mera. Inget.
PS. Tack till Anonym som skrev på Robins blogg om att det vart ett av mina bästa inlägg och för dem råd hon/han gav mig. Skulle gärna se att du skrev mera, även på min blogg. DS.
---
För övrigt kan sägas att jag spenderar min sista vecka före skolan börjar igen hemma hos mina föräldrar. Samma föräldrar (man har ju bara ett par förstås, haha) som inte har en aning om min sexualitet. Nu finns det folk som skulle ge mig rådet att utnyttja den här tiden med dem att sätta mig ned med dem och prata om det men det vill jag inte.
Robin frågade mig vad jag vart rädd för eftersom dem inte kunde slänga ut mig eller något sådant. Saken är den att jag är rädd för att vår relation ska förändras. Som jag sagt tidigare så är dem båda uppfödda i hem med gammeldags värderingar och deras bild av andra sexualiteter är förlegade och har aldrig vart sanna men dem har fått höra dem och alltid trott dem.
Skulle jag säga att jag vart bisexuell så skulle dem förmodligen se mig tillsammans med 15 andra män i en enda böggrop eller något liknande. Dem har aldrig fått lära sig att vi är som alla andra förutom att vi gillar folk av samma kön eller i mitt fall; båda könen.
Att gå emot deras inlärda bild som dem alltid haft utan att vara deras bisexuella son är bara det svårt. Att sedan försöka övertyga dem om att dem har fel samtidigt som dem ska smälta att jag är "en av dem" måste vara omöjligt är jag rädd för.
Känns inte som om det finns någon kvar att prata med det här om förutom er på bloggen. Finns inga andra, av dem mycket få, som redan vet om att jag är bisexuell som jag känner att jag kan vara öppen med. Det känns bara obekvämt, fel, påträngande och gnälligt. Men ni har valet att ni kan välja att hjälpa mig genom kommentarer och så. Men inga andra behöver vara delaktiga, inte just nu, jag är för känslig.
Känslig? Jag? Hade aldrig trott det men nu är jag det, allt känns konstigt och jag har en hel del svåra beslut att ta här snart.
'Til we meet again,
- PB
PPS. Åt potatis odlat här hemma idag; jag missa årets skörd igen. DS.
PS. Tack till Anonym som skrev på Robins blogg om att det vart ett av mina bästa inlägg och för dem råd hon/han gav mig. Skulle gärna se att du skrev mera, även på min blogg. DS.
---
För övrigt kan sägas att jag spenderar min sista vecka före skolan börjar igen hemma hos mina föräldrar. Samma föräldrar (man har ju bara ett par förstås, haha) som inte har en aning om min sexualitet. Nu finns det folk som skulle ge mig rådet att utnyttja den här tiden med dem att sätta mig ned med dem och prata om det men det vill jag inte.
Robin frågade mig vad jag vart rädd för eftersom dem inte kunde slänga ut mig eller något sådant. Saken är den att jag är rädd för att vår relation ska förändras. Som jag sagt tidigare så är dem båda uppfödda i hem med gammeldags värderingar och deras bild av andra sexualiteter är förlegade och har aldrig vart sanna men dem har fått höra dem och alltid trott dem.
Skulle jag säga att jag vart bisexuell så skulle dem förmodligen se mig tillsammans med 15 andra män i en enda böggrop eller något liknande. Dem har aldrig fått lära sig att vi är som alla andra förutom att vi gillar folk av samma kön eller i mitt fall; båda könen.
Att gå emot deras inlärda bild som dem alltid haft utan att vara deras bisexuella son är bara det svårt. Att sedan försöka övertyga dem om att dem har fel samtidigt som dem ska smälta att jag är "en av dem" måste vara omöjligt är jag rädd för.
Känns inte som om det finns någon kvar att prata med det här om förutom er på bloggen. Finns inga andra, av dem mycket få, som redan vet om att jag är bisexuell som jag känner att jag kan vara öppen med. Det känns bara obekvämt, fel, påträngande och gnälligt. Men ni har valet att ni kan välja att hjälpa mig genom kommentarer och så. Men inga andra behöver vara delaktiga, inte just nu, jag är för känslig.
Känslig? Jag? Hade aldrig trott det men nu är jag det, allt känns konstigt och jag har en hel del svåra beslut att ta här snart.
'Til we meet again,
- PB
PPS. Åt potatis odlat här hemma idag; jag missa årets skörd igen. DS.
söndag 24 augusti 2008
She Gained Pride, I Lost A Friend
Hallå igen
Det går inte alltför bra för mig nuförtiden, jag har en massa otur eller vad man ska kalla det. Tror jag håller på att förlora min bästa vän, Örebroaren med; inte för att jag är bi, det har inte Örebroaren inga problem med, utan snarare för att hon helt enkelt inte behöver mig mera.
Mycket av vår vänskap började med att vi behövde någon ny och utomstående att kunna prata med och berätta saker om oss som ingen annan visste och vi inte ville folk skulle veta. Nu tas den rollen över av hennes vänner i Örebro igen och jag får veta saker senare. Förut vart jag alltid den som fick veta först men nu är jag den tredje som får veta; om ens det.
Det här har pågått länge redan, det att hon börjat stänga sig allt mer för mig men jag har försökte hela tiden att ändra på det och få oss att gå tillbaka till den vänskap vi haft förut. Jag har försökt fråga en massa och visa rejält intresse för allt som har med henne att göra; det har inte hjälpt. Jag har försökt motsatsen genom att inte alls bry mig om henne och det har inte gett resultat heller. Jag har försökt alla mittenvägar med men nej, inget.
Vart en stor sak en månad sen eller så som när det hände mig så kunde jag inte hålla det inom mig utan jag vart tvungen att berätta åt henne. Jag kunde inte bearbeta det själv, jag behövde råd.
När samma sak hände henne, tidigare hände det, så fick jag inte veta det. Hon sa aldrig något, hade jag inte sett det så hade jag aldrig fått veta något är jag rädd för. En så stor sak som hon aldrig skulle sagt till mig?
Fick även veta idag att hon sagt det åt sina vänner i Örebro för ett tag sedan redan. Jag sa åt Guldlock vad jag sett och hon sa att ja, jag sett rätt men hon sa inget mer än så. Det här vart ett tag efter att det hänt, hon ville tydligen inte jag skulle veta något. Jag vart bara glad för henne när jag fick veta.
Men jag måste inse att Örebroaren hör hemma med sina örebrovänner; inte mig. Vi har haft en massa roligt och vi kommer ju att fortsätta vara vänner men nu ska jag sluta att dela med mig av mig åt henne. Jag orkar inte mera för hon verkar inte se mig som sin bästa vän mera. Då kan jag ju inte räkna med att jag är hennes så då kan jag inte lita på henne mera.
Tack för att ni lyssna även om jag inte vill skriva ned en massa detaljer. Tack till er alla. Ett särskilt tack till Robin som kommenterar mina inlägg då och då och kommer med bra tips och råd; jag behöver verkligen sådant.
- PB
Det går inte alltför bra för mig nuförtiden, jag har en massa otur eller vad man ska kalla det. Tror jag håller på att förlora min bästa vän, Örebroaren med; inte för att jag är bi, det har inte Örebroaren inga problem med, utan snarare för att hon helt enkelt inte behöver mig mera.
Mycket av vår vänskap började med att vi behövde någon ny och utomstående att kunna prata med och berätta saker om oss som ingen annan visste och vi inte ville folk skulle veta. Nu tas den rollen över av hennes vänner i Örebro igen och jag får veta saker senare. Förut vart jag alltid den som fick veta först men nu är jag den tredje som får veta; om ens det.
Det här har pågått länge redan, det att hon börjat stänga sig allt mer för mig men jag har försökte hela tiden att ändra på det och få oss att gå tillbaka till den vänskap vi haft förut. Jag har försökt fråga en massa och visa rejält intresse för allt som har med henne att göra; det har inte hjälpt. Jag har försökt motsatsen genom att inte alls bry mig om henne och det har inte gett resultat heller. Jag har försökt alla mittenvägar med men nej, inget.
Vart en stor sak en månad sen eller så som när det hände mig så kunde jag inte hålla det inom mig utan jag vart tvungen att berätta åt henne. Jag kunde inte bearbeta det själv, jag behövde råd.
När samma sak hände henne, tidigare hände det, så fick jag inte veta det. Hon sa aldrig något, hade jag inte sett det så hade jag aldrig fått veta något är jag rädd för. En så stor sak som hon aldrig skulle sagt till mig?
Fick även veta idag att hon sagt det åt sina vänner i Örebro för ett tag sedan redan. Jag sa åt Guldlock vad jag sett och hon sa att ja, jag sett rätt men hon sa inget mer än så. Det här vart ett tag efter att det hänt, hon ville tydligen inte jag skulle veta något. Jag vart bara glad för henne när jag fick veta.
Men jag måste inse att Örebroaren hör hemma med sina örebrovänner; inte mig. Vi har haft en massa roligt och vi kommer ju att fortsätta vara vänner men nu ska jag sluta att dela med mig av mig åt henne. Jag orkar inte mera för hon verkar inte se mig som sin bästa vän mera. Då kan jag ju inte räkna med att jag är hennes så då kan jag inte lita på henne mera.
Tack för att ni lyssna även om jag inte vill skriva ned en massa detaljer. Tack till er alla. Ett särskilt tack till Robin som kommenterar mina inlägg då och då och kommer med bra tips och råd; jag behöver verkligen sådant.
- PB
lördag 23 augusti 2008
Gårdagens Fest - Bisexuellt synsätt
Hej igen
Bestämde mig för att skriva två separata inlägg istället för ett enda långt. Som jag berättat om så har jag en inneboende hos mig, vi kallar honom F, som inte vet något om min läggning. Igår hade vi en försenad inflytningsfest, bara han och jag, och vi hade tänkt fara ut men han drack för mycket och somna. Men det är inte det som är det relevanta egentligen, det här ingen dagen-efter-blogg.
Det jag tänkte på var hur konstigt det känns att leva med honom ibland. Vi är båda norrlänningar och mycket av våran vokabulär och skämtförråd är bögskämt; om andra, varandra och allt. Jag drar även sådana skämt själv fast jag vet att jag inte menar det. Jag har aldrig menat det men det är en ovana att dra sådana skämt eller att kalla någon bög. Men tyvärr gör jag det.
Igår så drog F sådana skämt och jag med och nu vart det första gången det störde mig. Det hade faktiskt vart bättre om han vetat att jag är bi och sedan dragit dem. Faktiskt. Nu känns det hela tiden tvivlande och jag ser i honom alla mina vänner istället. Jag tror mina vänner är rätt så öppna av sig om det skulle handla om någon dem känner och respekterar som mig. Andra utav sexuell läggning som dem inte känner kan några av mina vänner mycket troligt verkligen vara emot. Men som sagt; det vore annorlunda om jag vart ärlig.
Trodde jag tills igår.
Efter att han dragit ett bögskämt tänkte jag att jag skulle testa vattnet angående vad han egentligen tycker. Ska berätta upplägget först. Vi stod utanför lägenheten och feströkte och kolla efter tjejer (och killar) och en snygg kille går förbi.
F: Vart är alla brudar då?
PB: Vet inte, men den där killen vart ju snygg, hehe
F: VA?!
PB: Ja, jag är ju bisexuell, haha (skratta för att markera det vart ett skämt)
F: ... (inget svar utan bara en förvånad/rädd/kritisk blick mot mig)
PB: Jag skojade ju! Haha. Jag gillar bara tjejer. Och bisexuella tjejer, höhö.
F: Haha, okej, tänkte väl. Du är den sista som skulle kunna vara bög, haha.
Den där blicken såg på mig som jag verkligen vart i ett kort ögonblick. För ett par sekunder så bedömde hans hjärna mig med ny information. Han trodde verkligen på mig, att jag tände på killar med, och han blev tyst och avvaktande mot mig under den korta stunden. Hade jag dragit det "skämtet" när vi båda vart nyktra så hade han aldrig ens gett mig den blicken för att hans hjärna hade aldrig trott mig, inte ens för ett par sekunder.
Men nu gjorde han det och jag såg att han hade inte alls tyckt det vart okej om jag vart bi. Han hade inte velat leva i samma lägenhet som mig. Aldrig. Jag är inte tänd på honom, tycker inte ens han är lite söt, och det hade jag sagt åt honom OM jag berättat sanningen. Ändå hade han inte kunnat leva med mig, sin vän. Han hade flyttat; chockad och rädd för mig.
Det vart bra att jag "skämta" med honom igår för nu vet jag att jag kan inte berätta det åt honom. Kanske inte åt någon. Tänk om alla mina vänner är sådana? Tänk om jag haft helt fel; dem skulle inte alls acceptera mig som ärlig bisexuell? Och jag som trodde att F skulle vara bland dem mest toleranta vännerna jag har trots bögskämt. Nu vet jag iallafall.
Nu vet jag att jag gjort rätt som hållt det hemligt.
- PB
Bestämde mig för att skriva två separata inlägg istället för ett enda långt. Som jag berättat om så har jag en inneboende hos mig, vi kallar honom F, som inte vet något om min läggning. Igår hade vi en försenad inflytningsfest, bara han och jag, och vi hade tänkt fara ut men han drack för mycket och somna. Men det är inte det som är det relevanta egentligen, det här ingen dagen-efter-blogg.
Det jag tänkte på var hur konstigt det känns att leva med honom ibland. Vi är båda norrlänningar och mycket av våran vokabulär och skämtförråd är bögskämt; om andra, varandra och allt. Jag drar även sådana skämt själv fast jag vet att jag inte menar det. Jag har aldrig menat det men det är en ovana att dra sådana skämt eller att kalla någon bög. Men tyvärr gör jag det.
Igår så drog F sådana skämt och jag med och nu vart det första gången det störde mig. Det hade faktiskt vart bättre om han vetat att jag är bi och sedan dragit dem. Faktiskt. Nu känns det hela tiden tvivlande och jag ser i honom alla mina vänner istället. Jag tror mina vänner är rätt så öppna av sig om det skulle handla om någon dem känner och respekterar som mig. Andra utav sexuell läggning som dem inte känner kan några av mina vänner mycket troligt verkligen vara emot. Men som sagt; det vore annorlunda om jag vart ärlig.
Trodde jag tills igår.
Efter att han dragit ett bögskämt tänkte jag att jag skulle testa vattnet angående vad han egentligen tycker. Ska berätta upplägget först. Vi stod utanför lägenheten och feströkte och kolla efter tjejer (och killar) och en snygg kille går förbi.
F: Vart är alla brudar då?
PB: Vet inte, men den där killen vart ju snygg, hehe
F: VA?!
PB: Ja, jag är ju bisexuell, haha (skratta för att markera det vart ett skämt)
F: ... (inget svar utan bara en förvånad/rädd/kritisk blick mot mig)
PB: Jag skojade ju! Haha. Jag gillar bara tjejer. Och bisexuella tjejer, höhö.
F: Haha, okej, tänkte väl. Du är den sista som skulle kunna vara bög, haha.
Den där blicken såg på mig som jag verkligen vart i ett kort ögonblick. För ett par sekunder så bedömde hans hjärna mig med ny information. Han trodde verkligen på mig, att jag tände på killar med, och han blev tyst och avvaktande mot mig under den korta stunden. Hade jag dragit det "skämtet" när vi båda vart nyktra så hade han aldrig ens gett mig den blicken för att hans hjärna hade aldrig trott mig, inte ens för ett par sekunder.
Men nu gjorde han det och jag såg att han hade inte alls tyckt det vart okej om jag vart bi. Han hade inte velat leva i samma lägenhet som mig. Aldrig. Jag är inte tänd på honom, tycker inte ens han är lite söt, och det hade jag sagt åt honom OM jag berättat sanningen. Ändå hade han inte kunnat leva med mig, sin vän. Han hade flyttat; chockad och rädd för mig.
Det vart bra att jag "skämta" med honom igår för nu vet jag att jag kan inte berätta det åt honom. Kanske inte åt någon. Tänk om alla mina vänner är sådana? Tänk om jag haft helt fel; dem skulle inte alls acceptera mig som ärlig bisexuell? Och jag som trodde att F skulle vara bland dem mest toleranta vännerna jag har trots bögskämt. Nu vet jag iallafall.
Nu vet jag att jag gjort rätt som hållt det hemligt.
- PB
En till? Vad har jag nu gjort...
Hallå
Satt och drack med en kompis igår och det blev en hel del. Slutade med att han gick och däcka i sin "säng" medans jag satt och SMS:a och satt på MSN. Skrev med massa folk, särskilt S och min kusin SvG (skriver inte dina initialer för att hålla det mera hemligt).
Med S pratade vi en massa för hans liv är rätt så rörigt just nu. Han är jäkligt stark som orkar fortsätta efter allt han gått igenom.
Med SvG kom vi in på en massa olika saker och undan för undan så blev jag allt ärligare tills jag till slut kom ut och sa det; jag är bisexuell. Det kändes skrämmande att säga det och jag ångrade det så fort jag sa det. Hon känner ju mina föräldrar och min släkt. Tänk om man inte kan lita på henne?
Men vi pratade mer om det och hon accepterade det helt, vilket jag visste hon skulle göra, och sedan kändes det bra. Kändes så härligt att kunna säga det och vara ärlig med någon annan än min bästa vän.
Det roliga är ju att jag knappt haft kontakt med SvG på åratal. Kände knappt henne när jag började skriva med henne på MSN för ett tag sedan. Detta trots att vi bara bott ca. två timmar från varandra i större delen av våra liv. Vet inte vad det beror på, har väl bara vart det att vi haft olika saker för oss hela tiden.
Men det jag kom ihåg ändå sedan jag vart liten var att SvG vart att hon alltid vart den typen man kunnat prata med om allt. Inte för att jag gjort det förut men jag har alltid vart bra på att bedöma folk och jag visste hon vart det. Det visade sig stämma igår och det kändes inte olustigt att skriva om allt med henne.
Jag är glad jag vart ärlig med henne och att hon nu vet om min hemlighet och att jag har någon att prata om det med. Hon läser även denna blogg nu så även om hon inte alltid hör från mig så vet hon ändå vad jag vill ha sagt. Hon är den enda jag känner som läser den bloggen; jag vill inte ens att min bästa vän läser den. Jag vet inte varför det är så men det känns som bara bättre på det sättet. Men nu kan SvG läsa den.
Tack SvG för gårdagen, vart så skönt att vara ärlig med mig själv och någon annan. Är glad du blev den första släktingen som fick veta =) Kom även ihåg att om du har något att prata om så är det bara att slå till; jag är här för dig med.
För vi har båda plockat potatis,
- PB
Satt och drack med en kompis igår och det blev en hel del. Slutade med att han gick och däcka i sin "säng" medans jag satt och SMS:a och satt på MSN. Skrev med massa folk, särskilt S och min kusin SvG (skriver inte dina initialer för att hålla det mera hemligt).
Med S pratade vi en massa för hans liv är rätt så rörigt just nu. Han är jäkligt stark som orkar fortsätta efter allt han gått igenom.
Med SvG kom vi in på en massa olika saker och undan för undan så blev jag allt ärligare tills jag till slut kom ut och sa det; jag är bisexuell. Det kändes skrämmande att säga det och jag ångrade det så fort jag sa det. Hon känner ju mina föräldrar och min släkt. Tänk om man inte kan lita på henne?
Men vi pratade mer om det och hon accepterade det helt, vilket jag visste hon skulle göra, och sedan kändes det bra. Kändes så härligt att kunna säga det och vara ärlig med någon annan än min bästa vän.
Det roliga är ju att jag knappt haft kontakt med SvG på åratal. Kände knappt henne när jag började skriva med henne på MSN för ett tag sedan. Detta trots att vi bara bott ca. två timmar från varandra i större delen av våra liv. Vet inte vad det beror på, har väl bara vart det att vi haft olika saker för oss hela tiden.
Men det jag kom ihåg ändå sedan jag vart liten var att SvG vart att hon alltid vart den typen man kunnat prata med om allt. Inte för att jag gjort det förut men jag har alltid vart bra på att bedöma folk och jag visste hon vart det. Det visade sig stämma igår och det kändes inte olustigt att skriva om allt med henne.
Jag är glad jag vart ärlig med henne och att hon nu vet om min hemlighet och att jag har någon att prata om det med. Hon läser även denna blogg nu så även om hon inte alltid hör från mig så vet hon ändå vad jag vill ha sagt. Hon är den enda jag känner som läser den bloggen; jag vill inte ens att min bästa vän läser den. Jag vet inte varför det är så men det känns som bara bättre på det sättet. Men nu kan SvG läsa den.
Tack SvG för gårdagen, vart så skönt att vara ärlig med mig själv och någon annan. Är glad du blev den första släktingen som fick veta =) Kom även ihåg att om du har något att prata om så är det bara att slå till; jag är här för dig med.
För vi har båda plockat potatis,
- PB
fredag 22 augusti 2008
Wow...
Fick min första kommentar idag =D Den här fredagen kanske inte blir så dålig ändå, hehe. Tack Pauline =)
Göteborg - HJÄLP?!
God förmiddag
Jag är redo att börja se mig om, skaffa vänner och till och med dejta killar nu även om jag håller det hemligt för alla vänner förutom Örebroaren. Kanske låter korkat men jag tror det fungerar, iallafall just nu.
Problemet är att jag inte har en aning om vart man ska gå för att hitta likasinnat folk. Jag har vart på Gretas ett par gånger men det är inte lätt för mig att vara på klubbar och sådant; det blir lätt tråkigt.
Jag skapade även en QX men där vart det bara sexerbjudanden och väntetider så det vart heller inge för mig.
Så därför frågar jag ER, mina läsare, om tips på hur jag ska göra för att gå vidare? Det är första gången någonsin jag faktiskt känner mig ENSAM trots att jag aldrig haft en romantisk relation med någon. Men nu har jag tröttnat på att känna mig ensam; jag vill ge mig en chans att försöka iallafall.
Men som sagt så går det inte att göra ensam så snälla, kom med förslag och tips, all hjälp uppskattas.
EFTERLYSNING: DU KILLEN SOM VART PÅ GRETAS FÖR TRE VECKOR/EN MÅNAD SEN OCH LÅNADE DIN TÄNDARE ÅT MIG. DU HADE PÅ DIG BROTTAR LINNE (ELLER VAD DET NU HETER) OCH VART NORMALBYGGD, KANSKE SMAL OCH DU PRATADE OM DIN POJKVÄN SOM DU VILLE IFRÅN FÖR IALLAFALL EN KVÄLL. VI PRATADE OM LITE VADSOMHELST OCH RÖKTE; DU GILLADE NATUREN I NORRLAND. VI SATT VID EN PORT OCH RÖKTE. HOPPAS DU RÅKAR LÄSA DETTA ÄVEN OM DET ÄR LÅNGSÖKT. SKRIV OM DU LÄSER DETTA =)
Lite desperaat men döm mig inte för ni sett honom; han vart söt =)
- PB
Jag är redo att börja se mig om, skaffa vänner och till och med dejta killar nu även om jag håller det hemligt för alla vänner förutom Örebroaren. Kanske låter korkat men jag tror det fungerar, iallafall just nu.
Problemet är att jag inte har en aning om vart man ska gå för att hitta likasinnat folk. Jag har vart på Gretas ett par gånger men det är inte lätt för mig att vara på klubbar och sådant; det blir lätt tråkigt.
Jag skapade även en QX men där vart det bara sexerbjudanden och väntetider så det vart heller inge för mig.
Så därför frågar jag ER, mina läsare, om tips på hur jag ska göra för att gå vidare? Det är första gången någonsin jag faktiskt känner mig ENSAM trots att jag aldrig haft en romantisk relation med någon. Men nu har jag tröttnat på att känna mig ensam; jag vill ge mig en chans att försöka iallafall.
Men som sagt så går det inte att göra ensam så snälla, kom med förslag och tips, all hjälp uppskattas.
EFTERLYSNING: DU KILLEN SOM VART PÅ GRETAS FÖR TRE VECKOR/EN MÅNAD SEN OCH LÅNADE DIN TÄNDARE ÅT MIG. DU HADE PÅ DIG BROTTAR LINNE (ELLER VAD DET NU HETER) OCH VART NORMALBYGGD, KANSKE SMAL OCH DU PRATADE OM DIN POJKVÄN SOM DU VILLE IFRÅN FÖR IALLAFALL EN KVÄLL. VI PRATADE OM LITE VADSOMHELST OCH RÖKTE; DU GILLADE NATUREN I NORRLAND. VI SATT VID EN PORT OCH RÖKTE. HOPPAS DU RÅKAR LÄSA DETTA ÄVEN OM DET ÄR LÅNGSÖKT. SKRIV OM DU LÄSER DETTA =)
Lite desperaat men döm mig inte för ni sett honom; han vart söt =)
- PB
torsdag 21 augusti 2008
Två kärlekar = Tvåtusen gånger problem
Hallå igen
Ska berätta lite om mitt känsloliv, känner att det kan vara roligt att skriva av sig så man slipper tänka på det hela jäkla tiden.
Jag har haft ett (1) förhållande i hela mitt ca. 20-åriga liv. ETT. Jag gick i sjuan då och hon i sexan. Låter det seriöst tror ni? Nej, för fasens. Vi höll hand och jag tror faktiskt vi kramade varandra ett par gånger. Jag vart inte kär i henne heller utan hon vart min bästa vän och hon frågade chans tre gånger på mig och till slut tänkte jag att jag ger det hela en chans och jag sa ja. Höll inte länge alls, kanske ett par månader, och det enda minnesvärda från det förhållandet vart när jag skicka ett kärleksbrev (eller vart snarare ett mail med ett hjärta och orden love you eller något sådant, haha) till henne och hennes bror och min klasskompis såg det. Det är allt jag vet om kärlek av egen erfarenhet.
Nu är jag dock kär i inte en utan TVÅ personer; en kille, A, och en tjej, Guldlock från Örebro. Guldlock har jag försökt uppvakta och bete mig allmänt romantisk åt (inte för att jag riktigt vet vad romantik betyder men hon tycker jag är bra på det, haha) men hon säger att jag har mindre chans än en snöboll i helvetet på henne. Se där vad duktigt.
A är som ni kanske vet hetero, tror jag eftersom jag har inte sett tecken på annat, och då är det inte ens en idé att säga något. Har ju inte kommit ut till någon förutom just Guldlock från Örebro.
Det jag undrar idag är då detta; när är det min tur? När ska jag få vara glad på det sättet? Som jag sagt tidigare så är jag alltid glad men jag vill känna den där speciella glädjen av att vara lycklig kär för en gångs skull. Just nu är jag bara kär i två personer jag ALDRIG kan få. Se där, PB kan prata känslor som vilken annan människa som helst.
Sic transit gloria mundi,
- PB
Ska berätta lite om mitt känsloliv, känner att det kan vara roligt att skriva av sig så man slipper tänka på det hela jäkla tiden.
Jag har haft ett (1) förhållande i hela mitt ca. 20-åriga liv. ETT. Jag gick i sjuan då och hon i sexan. Låter det seriöst tror ni? Nej, för fasens. Vi höll hand och jag tror faktiskt vi kramade varandra ett par gånger. Jag vart inte kär i henne heller utan hon vart min bästa vän och hon frågade chans tre gånger på mig och till slut tänkte jag att jag ger det hela en chans och jag sa ja. Höll inte länge alls, kanske ett par månader, och det enda minnesvärda från det förhållandet vart när jag skicka ett kärleksbrev (eller vart snarare ett mail med ett hjärta och orden love you eller något sådant, haha) till henne och hennes bror och min klasskompis såg det. Det är allt jag vet om kärlek av egen erfarenhet.
Nu är jag dock kär i inte en utan TVÅ personer; en kille, A, och en tjej, Guldlock från Örebro. Guldlock har jag försökt uppvakta och bete mig allmänt romantisk åt (inte för att jag riktigt vet vad romantik betyder men hon tycker jag är bra på det, haha) men hon säger att jag har mindre chans än en snöboll i helvetet på henne. Se där vad duktigt.
A är som ni kanske vet hetero, tror jag eftersom jag har inte sett tecken på annat, och då är det inte ens en idé att säga något. Har ju inte kommit ut till någon förutom just Guldlock från Örebro.
Det jag undrar idag är då detta; när är det min tur? När ska jag få vara glad på det sättet? Som jag sagt tidigare så är jag alltid glad men jag vill känna den där speciella glädjen av att vara lycklig kär för en gångs skull. Just nu är jag bara kär i två personer jag ALDRIG kan få. Se där, PB kan prata känslor som vilken annan människa som helst.
Sic transit gloria mundi,
- PB
Gaybloggar.se
Ja, då vart man på jobbet igen. Har dock rast så inget att oroa sig för, hehe. Dock rädd om någon skulle komma in men jag har ändå säkerjeståtgärdet så oroar mig väl inte för mycket.
Nåväl, kollade på Gaybloggar förstås och trodde jag försvunnit helt därifrån men se det hade jag inte, haha. Förresten, jag har haft 39 unika läsare totalt sedan jag starta den här bloggen och det tycker jag är snällt av er =) Se, ni fick en smiley med, hehe. Det handlar ju inte om en tävling i stil med "mest besökare vinner" men jag är glad över att 39 stycken gillat min blogg; det hjälper faktiskt mig.
Som bäst hade jag nog något i stil med plats 90 av 262 bloggar. Det är ju roligt att se, haha. Guldlock från Örebro besöker inte min blogg mera; det såg jag till, hehe. Ni kanske undrar varför men det beror på att jag inte vill dela med mig av precis allt till henne trots att hon är min bästa vän. Vissa saker vill jag dela med mig av till alla fast ANONYMT. Om hon läser detta så vet hon ju exakt vad och vem jag pratar om och det är jag inte redo för. Så jag fick henne att lova att hon inte ska läsa bloggen mera och se, det gick, hehe.
Nåväl, dags att jobba. Jäklar jag säger nåväl ofta, haha. Nåväl, nåväl... Ha en bra dag och läs gärna oftare och tipsa dina vänner ;P
Rock 'n' Roll took my Soul,
- BP
Nåväl, kollade på Gaybloggar förstås och trodde jag försvunnit helt därifrån men se det hade jag inte, haha. Förresten, jag har haft 39 unika läsare totalt sedan jag starta den här bloggen och det tycker jag är snällt av er =) Se, ni fick en smiley med, hehe. Det handlar ju inte om en tävling i stil med "mest besökare vinner" men jag är glad över att 39 stycken gillat min blogg; det hjälper faktiskt mig.
Som bäst hade jag nog något i stil med plats 90 av 262 bloggar. Det är ju roligt att se, haha. Guldlock från Örebro besöker inte min blogg mera; det såg jag till, hehe. Ni kanske undrar varför men det beror på att jag inte vill dela med mig av precis allt till henne trots att hon är min bästa vän. Vissa saker vill jag dela med mig av till alla fast ANONYMT. Om hon läser detta så vet hon ju exakt vad och vem jag pratar om och det är jag inte redo för. Så jag fick henne att lova att hon inte ska läsa bloggen mera och se, det gick, hehe.
Nåväl, dags att jobba. Jäklar jag säger nåväl ofta, haha. Nåväl, nåväl... Ha en bra dag och läs gärna oftare och tipsa dina vänner ;P
Rock 'n' Roll took my Soul,
- BP
onsdag 20 augusti 2008
FASENS VILKEN ÅNGEST!
Jag börjar få ångest nu... Jag har flyttat ihop med en kompis som jag känt sedan dagis. En kille. Nej, jag är INTE alls attraherad av honom, det är inte det som är problemet. Låt mig ge lite bakgrund först.
Jag kommer ursprungligen från Norrland; en liten by utanför Boden (där solen aldrig lyser, haha) och vi är rätt så gammaldags och bakåt av oss och homosexuella och bisexuella står aldrig högt upp om det inte är en stönande tjej i en porrfilm. Jag vart sådan förut jag med men inte mera. Vännerna från byn och jag (mitt gamla jag) är rätt så fördomsfullt och att bli misstänkt för att vara bög/bi (samma sak för många hemma) vore hemskt.
Nu när jag bor med min vän, som inte har en aning om min läggning, så är jag hela tiden på tå. Jag råkade nämna att jag hånglat med någon på krogen här senast och det vart norrMANNEN. Åt honom sa jag dock att det vart en norska förstås. Han frågar mig varför jag inte berättar det åt min kusin, för att skryta lekfullt som vi brukar göra, men jag vågar inte; tänk om jag säger honom istället för henne? Jag ångrar att jag sa något om hångel överhuvudtaget. När jag bor med honom så är risken mycket större att jag försäger mig. Fasens.
Sedan så har jag nyligen börjat kolla på serien Queer as Folk. Har snart sett alla dem engelska delarna och ska sedan börja kolla den amerikanska som är på HELA FEM SÄSONGER.
I Norrland bland mina vänner kan en tjej kolla på t.ex. L Word utan att bli misstänkt för att vara något annat än straigth. Men om en kille kollar på Queer as Folk så är han garanterat bög; han är redan dömd av vännerna omkring sig. Så nu när jag sitter och kollar på QAF på mitt rum, med stängd dörr, så är jag rädd att han kommer in, frågar vad jag kollar på och så måste jag förklara serien eller så kollar han upp den. Det värsta vore ju om han kom in mitt under en sexscen; då skulle han inte ha några tvivel.
Sedan är ju problemet med porr. Jag kollar porr, tycker inte det är fel med det och vore inte jordens undergång om min inneboende kom in och såg mig kolla heteroporr. Men på sista tiden har jag börjat kolla allt mer gayporr (med bara män alltså) och ser han vad jag kollar så har han inga tvivel igen förstås.
Jag satt och kolla på QAF idag som sagt och jag vågade inte ens kolla i tio minuter innan jag hade ångest, vart halvt svettigt och oroa ihjäl mig. Jag börjar seriöst undra om jag inte gjort ett stort misstag att flytta ihop. Jag kan ju inte göra mycket av det jag vill, jag får helt enkelt vara mig själv när han är borta eller sover.
Att komma ut ur garderoben, så att säga, är INTE ett val. Inte nu och inte inom en överskådlig framtid. En del av mig vill det men den största delen av mig är bara rädd. Rädd och fylld med ångest.
Tack för att ni lyssna,
- BP
Jag kommer ursprungligen från Norrland; en liten by utanför Boden (där solen aldrig lyser, haha) och vi är rätt så gammaldags och bakåt av oss och homosexuella och bisexuella står aldrig högt upp om det inte är en stönande tjej i en porrfilm. Jag vart sådan förut jag med men inte mera. Vännerna från byn och jag (mitt gamla jag) är rätt så fördomsfullt och att bli misstänkt för att vara bög/bi (samma sak för många hemma) vore hemskt.
Nu när jag bor med min vän, som inte har en aning om min läggning, så är jag hela tiden på tå. Jag råkade nämna att jag hånglat med någon på krogen här senast och det vart norrMANNEN. Åt honom sa jag dock att det vart en norska förstås. Han frågar mig varför jag inte berättar det åt min kusin, för att skryta lekfullt som vi brukar göra, men jag vågar inte; tänk om jag säger honom istället för henne? Jag ångrar att jag sa något om hångel överhuvudtaget. När jag bor med honom så är risken mycket större att jag försäger mig. Fasens.
Sedan så har jag nyligen börjat kolla på serien Queer as Folk. Har snart sett alla dem engelska delarna och ska sedan börja kolla den amerikanska som är på HELA FEM SÄSONGER.
I Norrland bland mina vänner kan en tjej kolla på t.ex. L Word utan att bli misstänkt för att vara något annat än straigth. Men om en kille kollar på Queer as Folk så är han garanterat bög; han är redan dömd av vännerna omkring sig. Så nu när jag sitter och kollar på QAF på mitt rum, med stängd dörr, så är jag rädd att han kommer in, frågar vad jag kollar på och så måste jag förklara serien eller så kollar han upp den. Det värsta vore ju om han kom in mitt under en sexscen; då skulle han inte ha några tvivel.
Sedan är ju problemet med porr. Jag kollar porr, tycker inte det är fel med det och vore inte jordens undergång om min inneboende kom in och såg mig kolla heteroporr. Men på sista tiden har jag börjat kolla allt mer gayporr (med bara män alltså) och ser han vad jag kollar så har han inga tvivel igen förstås.
Jag satt och kolla på QAF idag som sagt och jag vågade inte ens kolla i tio minuter innan jag hade ångest, vart halvt svettigt och oroa ihjäl mig. Jag börjar seriöst undra om jag inte gjort ett stort misstag att flytta ihop. Jag kan ju inte göra mycket av det jag vill, jag får helt enkelt vara mig själv när han är borta eller sover.
Att komma ut ur garderoben, så att säga, är INTE ett val. Inte nu och inte inom en överskådlig framtid. En del av mig vill det men den största delen av mig är bara rädd. Rädd och fylld med ångest.
Tack för att ni lyssna,
- BP
Fantasi...
Sitter här och har inget att göra, något borde man komma på tycker jag. Vad händer om inte att man börjar fantisera sakta men säkert. Inte hjälper det att jag är trött som ett as heller, nej nej.
Mina fantasier har på sista tid handlat om killar och inte tjejer som förut. Samma sak under "privata stunder". Jag funderar vad det beror på, jag vet inte riktigt. Min teori är att jag tryckt ned alla sexuella tankar om killar och män och nu när jag accepterat vem jag är så kommer dem alla upp samtidigt inom mig. Nu känns det inte konstigt eller onormalt heller; det känns nytt, rätt och upphetsande.
Nä, nu pratar jag bara strunt och vet inte vart jag vill komma; inte alls bra. Får hoppas jag hittar på något annat att skriva om senare.
So long,
- PB
Mina fantasier har på sista tid handlat om killar och inte tjejer som förut. Samma sak under "privata stunder". Jag funderar vad det beror på, jag vet inte riktigt. Min teori är att jag tryckt ned alla sexuella tankar om killar och män och nu när jag accepterat vem jag är så kommer dem alla upp samtidigt inom mig. Nu känns det inte konstigt eller onormalt heller; det känns nytt, rätt och upphetsande.
Nä, nu pratar jag bara strunt och vet inte vart jag vill komma; inte alls bra. Får hoppas jag hittar på något annat att skriva om senare.
So long,
- PB
Kort Arbets Update
Nu vart städaren här och bytte soppåse igen, lika glad som alltid. Själv sitter jag och väntar på lunch. Om man skulle våga ringa en kompis eller något; sitter ju ändå ute ensam.
Nog kunde saker och ting vart lite bättre förstås. Men det ska ändras på hoppas jag; ska börja motionera, äta nyttigt och återuppta min snusande, hehe. Nu ska man bli smal också, orka vara ensam för att man är fet.
Ha en bra lunch!
- BP
Nog kunde saker och ting vart lite bättre förstås. Men det ska ändras på hoppas jag; ska börja motionera, äta nyttigt och återuppta min snusande, hehe. Nu ska man bli smal också, orka vara ensam för att man är fet.
Ha en bra lunch!
- BP
TV-Serier
Hallå igen
Ser att jag fått ett par läsare, ca. 22 stycken unika läsare hittils, och jag har stigit upp lite på gaybloggar.se av det så jag tänkte att jag skulle uppskatta mera kommentarer; anonymt eller ej spelar ingen roll förstås, är ju själv anonym, haha.
Men nu över till inläggets ämne nämligen tv-serier och en god vän till mig.
Jag har en god vän till, en kvinna från Örebro, som är gay och gillar serier med homo-, bi- eller transsexuella i. Kul för henne, klagar inte på det förstås. Men när jag kom ut som bisexuell till henne så sa hon direkt åt mig att ladda ned ett par serier (Queer as Folk och L Word vart två av dem iallafall) för att jag skulle uppskatta dem. Varför skulle jag göra det?
Bara för att jag är bi så betyder ju inte det att jag ska gilla serier om HBT-människor. Visst, nu kanske det inte vart det hon trodde jag skulle göra men jag förstår ändå inte varför hon tyckte att jag skulle se serierna. Särskilt inte L Word ju, haha. Hon vet att jag inte är en djup människa och inte gillar dramer eller serier med en massa romantik och relationer och hon har aldrig velat se L Word med mig när jag vart straigth. Men nu när jag blivit bi så vill hon se det med mig? Varför? Vi såg iallafall ett par delar och jag led igenom men jag höll god min förstås; ville inte göra henne sur, Örebro ligger ju i Gnällbältet, haha.
För övrigt kan man ju anmärka på att serien är en serie för kvinnor som handlar om kvinnor. Hon vet att jag inte gillar sådana serier alls, haha. Här får ni en kort inblick i serier jag gillar:
Two and a Half Men
CSI Miami
Simpsons
Family Guy
Red Dwarf
osv...
Låter det som någon som skulle gilla L Word TROTS att denne någon skulle vara BI? Nej, det låter det inte alls som, haha, och det bevisades starkt; när vi kolla på serien satt jag bara där och reta upp mig på hela serien och dess karaktärer. Nu vill jag inte vara elak mot dem som gillar serien, den har ju blivit enorm stor bland heterosexuella med, men jag störde mig på den för att den inte vart min typ av serie. Trots att jag är bi, haha. Så snälla, Gnällbältare; tvinga mig inte att se den mera =P
- BP
Ser att jag fått ett par läsare, ca. 22 stycken unika läsare hittils, och jag har stigit upp lite på gaybloggar.se av det så jag tänkte att jag skulle uppskatta mera kommentarer; anonymt eller ej spelar ingen roll förstås, är ju själv anonym, haha.
Men nu över till inläggets ämne nämligen tv-serier och en god vän till mig.
Jag har en god vän till, en kvinna från Örebro, som är gay och gillar serier med homo-, bi- eller transsexuella i. Kul för henne, klagar inte på det förstås. Men när jag kom ut som bisexuell till henne så sa hon direkt åt mig att ladda ned ett par serier (Queer as Folk och L Word vart två av dem iallafall) för att jag skulle uppskatta dem. Varför skulle jag göra det?
Bara för att jag är bi så betyder ju inte det att jag ska gilla serier om HBT-människor. Visst, nu kanske det inte vart det hon trodde jag skulle göra men jag förstår ändå inte varför hon tyckte att jag skulle se serierna. Särskilt inte L Word ju, haha. Hon vet att jag inte är en djup människa och inte gillar dramer eller serier med en massa romantik och relationer och hon har aldrig velat se L Word med mig när jag vart straigth. Men nu när jag blivit bi så vill hon se det med mig? Varför? Vi såg iallafall ett par delar och jag led igenom men jag höll god min förstås; ville inte göra henne sur, Örebro ligger ju i Gnällbältet, haha.
För övrigt kan man ju anmärka på att serien är en serie för kvinnor som handlar om kvinnor. Hon vet att jag inte gillar sådana serier alls, haha. Här får ni en kort inblick i serier jag gillar:
Two and a Half Men
CSI Miami
Simpsons
Family Guy
Red Dwarf
osv...
Låter det som någon som skulle gilla L Word TROTS att denne någon skulle vara BI? Nej, det låter det inte alls som, haha, och det bevisades starkt; när vi kolla på serien satt jag bara där och reta upp mig på hela serien och dess karaktärer. Nu vill jag inte vara elak mot dem som gillar serien, den har ju blivit enorm stor bland heterosexuella med, men jag störde mig på den för att den inte vart min typ av serie. Trots att jag är bi, haha. Så snälla, Gnällbältare; tvinga mig inte att se den mera =P
- BP
tisdag 19 augusti 2008
Dagens Uppdatering; Gubbsjuk? Jag?
För det första; Guldlock! Ja, DU! SLUTA LÄS! [Guldlock har inte guldigt eller lockigt hår. Om ni undrade alltså.]
Nåväl, över till uppdateringen.
Städaren vart förbi precis och tömde soppåsen och damma av datorn med en regnbågsfärgad (hehe, passande, va?) dammvippa. Jag vet inte vad det är men jag har då tyckt han vart söt så länge jag sett honom här vilket dock inte är mer än kanske tre-fyra veckor. Han är väl typ 45 år och av utländsk ursprung med en söt brytning. Från Balkanområdet skulle jag tippa på; mer exakt än så kan jag inte säga, hehe.
Vart och hämta mig en kopp kaffe också och då vart han där och städa men på andra sidan "serveringsdisken", alltså ett par meter bort. Inte ens mina kollegor brukar säga hej från det hållet men han måste sett jag kolla mot honom och log sitt breda leende och sa glatt hej till mig.
Är det bara jag som inbillar mig eller är det bara åt mig han ler? Han ler inte åt hon kvinnan i mitt kontoriallafall, fast det gör inte jag heller om jag kan undvika det, haha. 45 år är han och jag endast blott 20 (eller 21, eller 22, eller varför inte 23?); det är en rätt fin skillnad i ålder. Inte för att jag vet vad hans läggning är, vet bara att han är inte så ful för att uttrycka mig så, haha.
PmH, som bor hos mig, visste inte vad han gav sig in på när han flytta in; han vet inte hurdan jag är heller, haha. Inte för att jag är tänd på honom för fem öre, tvärtom, men hans hybris hade väl övertygat honom om att det är jag visst om han visste.
Huvudvärk har jag med men måste sitta och knappa in ordrar, reklamationer och annat skoj på datorn. Nåväl, jag fortsätter, tack för att ni lyssna. GULDLOCK, om du läser detta så blir jag BESVIKEN!
- BP
Nåväl, över till uppdateringen.
Städaren vart förbi precis och tömde soppåsen och damma av datorn med en regnbågsfärgad (hehe, passande, va?) dammvippa. Jag vet inte vad det är men jag har då tyckt han vart söt så länge jag sett honom här vilket dock inte är mer än kanske tre-fyra veckor. Han är väl typ 45 år och av utländsk ursprung med en söt brytning. Från Balkanområdet skulle jag tippa på; mer exakt än så kan jag inte säga, hehe.
Vart och hämta mig en kopp kaffe också och då vart han där och städa men på andra sidan "serveringsdisken", alltså ett par meter bort. Inte ens mina kollegor brukar säga hej från det hållet men han måste sett jag kolla mot honom och log sitt breda leende och sa glatt hej till mig.
Är det bara jag som inbillar mig eller är det bara åt mig han ler? Han ler inte åt hon kvinnan i mitt kontoriallafall, fast det gör inte jag heller om jag kan undvika det, haha. 45 år är han och jag endast blott 20 (eller 21, eller 22, eller varför inte 23?); det är en rätt fin skillnad i ålder. Inte för att jag vet vad hans läggning är, vet bara att han är inte så ful för att uttrycka mig så, haha.
PmH, som bor hos mig, visste inte vad han gav sig in på när han flytta in; han vet inte hurdan jag är heller, haha. Inte för att jag är tänd på honom för fem öre, tvärtom, men hans hybris hade väl övertygat honom om att det är jag visst om han visste.
Huvudvärk har jag med men måste sitta och knappa in ordrar, reklamationer och annat skoj på datorn. Nåväl, jag fortsätter, tack för att ni lyssna. GULDLOCK, om du läser detta så blir jag BESVIKEN!
- BP
VARFÖR!
Varför skickar "mitt" företags FRÄMSTA KONKURRENT ut reklam om SINA produkter till OSS? Till råga på allt skickar dem reklamen via fax, hehe. Lite gammaldags i dag känns det som. Men det spelar ingen roll; skicka bara ER REKLAM, herr XX Ab; jag är kung över Dokumentförstörarna! Yes... Come my child...
- PB
- PB
Kreativt Skrivande klockan 12:29
Precis när Mona Sahlin stiger ut ur sin nya, fina Merca med antialkolås och 45 tums monster till däck så stiger clownen ut från folkmassan som samlats för att se henne ta emot årets Jäkulpris. Clownen rusar mot henne och skriker: "death to the weird" men innan clownen, han eller hon (?), hinner fram så blir denne könslösa clown nerbrottad av inte mindre än 13 (otur för clownen) stora polismän klädda i full kravallmundering. Efter detta följer en scen som har att göra med batonger, stiletknivar, tårgas och kaststjärnor som är för hemsk att beskriva med ord. Inte ens om man så hade haft skallen fylld med LSD-25 från självaste T. Leary hade man kunnat skratta åt denna clown. Ha. Ha. Turn on. Tune in. Drop out. Clownen ler inte mera; inte ens sminket.
Death to the Weird Indeed,
-PB
Death to the Weird Indeed,
-PB
A; Mitt Första Tecken...
...Och även alfabetets första, haha.
Jag sa att jag skulle berätta om min första kärlek/attraktion som sagt igår och jag håller vid mitt löfte; det enda man har är sitt ord så då är det lika bra att hålla det. Men nog om mitt motto, hehe.
A (inte hans initial eller något sådant så ni vet) kommer från samma by som mig. Som jag sa igår så har jag känt honom hela mitt liv i stort sett och vi har hängt ihop en hel del; både med gänget från byn men även på tumanhand.
Ska beskriva A först. A är rätt så liten, väger knappt något, och nog den sötaste jag någonsin sett, oavsett kön. Han är, precis som jag, en "äkta man" och är inte ens lite metrosexuell; arbetskläder, snus och öl är det som gäller för oss. Alltså min typ. Så länge han kunnat gå så har han skruvat i bilar, moppar, motocyklar, traktorer; ja, allt med motor och han är ett smärre geni skulle jag vela påstå. Folk från byn, i alla åldrar, brukar vara förbi med saker som behöver lagas i deras garage för dem vet att om någon kan så är det A.
Han är rätt så lik mig till sättet eftersom vi är båda tysta killar med okänt folk men med vänner så kan vi båda prata fritt och vara oss själva. Vi två gillar att skämta med varandra och ibland kan det bli lite fysisk på skoj, särskilt om båda är lite smått fulla, hehe. På senare tid, dem senaste två åren ungefär, så har jag försökt att bli lite fysisk med honom oftare för att jag vill känna närhet med honom. Jag vet att det låter lite konstigt eftersom han är hetero och inte har en aning om att jag är bi. Eller jag tror han är hetero, han har aldrig haft tjej och båda vi två gillar inte att prata om sådant. Ibland brukar jag ligga och tänka hur härligt det skulle vara om han vart homo eller bi men jag kommer ju aldrig att våga fråga eller försöka något så jag får ju aldrig veta.
Vi i byn brukar "låtsasböga" oss ibland och jag minns en gång han satt bredvid mig i soffan och flina och smekte mitt lår när vi kolla tv. Jag gav honom av sin egna medicin och smekte hans nacke. För honom vart det ett skämt; för mig vart det en dröm som gick i upplevelse. Sort of. Det hela slutade med att vi hetsa varandra för att se vem som gav upp först; ett sorts homo-chicken race. Jag tänker ofta på den gången, kan minnas vad han vart klädd i med.
När insåg jag då att jag vart både kär och attraherad av honom?
Tja... Min lillasyster och A är lika gamla och gick hela grundskolan i samma klass och hon vart "kär" i honom i lågstadiet. Ända sedan dess har jag och mamma småretat henne för det och föreslagit att dem ska gifta sig. I början på högstadiet så började jag inse att jag tyckt om honom mer än som bara vän och jag tänkte ofta på honom. Då vart jag fortfarande antihomo och hade massa fördommar om HBT och visste knappt något om det. För mig fanns det egentligen bara hetero och homo; jag visste faktiskt inte om bi. Så då brukade jag tänka i stil med; "tänk om jag är bög? Nej, det kan jag ju inte vara; jag dras ju till tjejer. Om jag nu skulle dras till A så skulle det bara vara en kille; det säger inget om mig." Naivt sätt att tänka, ja, men jag visste inte mycket om sådant då.
På tal om hur jag dras till killar så kan jag säga att jag skulle placera mig som en tvåa på Kinseys Skala; jag är inte en trea, alltså i mitten, för jag dras till fler tjejer än killar. Men det tror jag beror på att många killar/män idag klär sig på ett sätt jag inte alls gillar; jag gillar manliga män, även "björnar". Nu när jag insett att jag är bi så har jag fått en helt annan syn på vad jag tycker om många av mina yrkesprogramsvänner hemmifrån. Förut brukade jag rationalisera det jag kände för mina killvänner genom att tänka: "dem är stiliga, skulle inte vara fel att se ut så"¨. Nu vet jag att det bara vart ett homofobiskt sätt av mig att säga att jag attraherades av dem. Jag tänker nu för mig själv att en kille är het, söt, vacker eller liknande. Känns ärligt.
Nåväl, nog om det och tillbaka till A =)
"Roligt" att jag reta (och fortfarande retar ibland med) henne för ett bröllop och att hon skulle vara kär i honom när det nu är jag som är den som är kär i honom. Vi har dock inte mycket kontakt med varandra förutom ett fåtal SMS och fyllesamtal. Det beror på att varken han eller jag gillar att prata i telefon och han har inte dator så MSN är uteslutet. Nu till helgen ska jag och en kompis dricka och jag ska se till att ringa A. En gång under ett fyllesamtal sa jag faktiskt att jag älska honom. Han tog ju det som ett skämt och skratta precis som jag visste han skulle göra. Jag däremot menade det inte på det sättet och sa det mest för att se om han kanske skulle reagera annorlunda på det ändå. Men det gjorde han inte. Tyvärr.
A och jag kommer väl aldrig att bli ett par, hur mycket jag än vill.
Där har ni det; A, min första manliga kärlek, attraktion och dröm. Har ni vart med om liknande?
- PB, keeping the dream alive
Jag sa att jag skulle berätta om min första kärlek/attraktion som sagt igår och jag håller vid mitt löfte; det enda man har är sitt ord så då är det lika bra att hålla det. Men nog om mitt motto, hehe.
A (inte hans initial eller något sådant så ni vet) kommer från samma by som mig. Som jag sa igår så har jag känt honom hela mitt liv i stort sett och vi har hängt ihop en hel del; både med gänget från byn men även på tumanhand.
Ska beskriva A först. A är rätt så liten, väger knappt något, och nog den sötaste jag någonsin sett, oavsett kön. Han är, precis som jag, en "äkta man" och är inte ens lite metrosexuell; arbetskläder, snus och öl är det som gäller för oss. Alltså min typ. Så länge han kunnat gå så har han skruvat i bilar, moppar, motocyklar, traktorer; ja, allt med motor och han är ett smärre geni skulle jag vela påstå. Folk från byn, i alla åldrar, brukar vara förbi med saker som behöver lagas i deras garage för dem vet att om någon kan så är det A.
Han är rätt så lik mig till sättet eftersom vi är båda tysta killar med okänt folk men med vänner så kan vi båda prata fritt och vara oss själva. Vi två gillar att skämta med varandra och ibland kan det bli lite fysisk på skoj, särskilt om båda är lite smått fulla, hehe. På senare tid, dem senaste två åren ungefär, så har jag försökt att bli lite fysisk med honom oftare för att jag vill känna närhet med honom. Jag vet att det låter lite konstigt eftersom han är hetero och inte har en aning om att jag är bi. Eller jag tror han är hetero, han har aldrig haft tjej och båda vi två gillar inte att prata om sådant. Ibland brukar jag ligga och tänka hur härligt det skulle vara om han vart homo eller bi men jag kommer ju aldrig att våga fråga eller försöka något så jag får ju aldrig veta.
Vi i byn brukar "låtsasböga" oss ibland och jag minns en gång han satt bredvid mig i soffan och flina och smekte mitt lår när vi kolla tv. Jag gav honom av sin egna medicin och smekte hans nacke. För honom vart det ett skämt; för mig vart det en dröm som gick i upplevelse. Sort of. Det hela slutade med att vi hetsa varandra för att se vem som gav upp först; ett sorts homo-chicken race. Jag tänker ofta på den gången, kan minnas vad han vart klädd i med.
När insåg jag då att jag vart både kär och attraherad av honom?
Tja... Min lillasyster och A är lika gamla och gick hela grundskolan i samma klass och hon vart "kär" i honom i lågstadiet. Ända sedan dess har jag och mamma småretat henne för det och föreslagit att dem ska gifta sig. I början på högstadiet så började jag inse att jag tyckt om honom mer än som bara vän och jag tänkte ofta på honom. Då vart jag fortfarande antihomo och hade massa fördommar om HBT och visste knappt något om det. För mig fanns det egentligen bara hetero och homo; jag visste faktiskt inte om bi. Så då brukade jag tänka i stil med; "tänk om jag är bög? Nej, det kan jag ju inte vara; jag dras ju till tjejer. Om jag nu skulle dras till A så skulle det bara vara en kille; det säger inget om mig." Naivt sätt att tänka, ja, men jag visste inte mycket om sådant då.
På tal om hur jag dras till killar så kan jag säga att jag skulle placera mig som en tvåa på Kinseys Skala; jag är inte en trea, alltså i mitten, för jag dras till fler tjejer än killar. Men det tror jag beror på att många killar/män idag klär sig på ett sätt jag inte alls gillar; jag gillar manliga män, även "björnar". Nu när jag insett att jag är bi så har jag fått en helt annan syn på vad jag tycker om många av mina yrkesprogramsvänner hemmifrån. Förut brukade jag rationalisera det jag kände för mina killvänner genom att tänka: "dem är stiliga, skulle inte vara fel att se ut så"¨. Nu vet jag att det bara vart ett homofobiskt sätt av mig att säga att jag attraherades av dem. Jag tänker nu för mig själv att en kille är het, söt, vacker eller liknande. Känns ärligt.
Nåväl, nog om det och tillbaka till A =)
"Roligt" att jag reta (och fortfarande retar ibland med) henne för ett bröllop och att hon skulle vara kär i honom när det nu är jag som är den som är kär i honom. Vi har dock inte mycket kontakt med varandra förutom ett fåtal SMS och fyllesamtal. Det beror på att varken han eller jag gillar att prata i telefon och han har inte dator så MSN är uteslutet. Nu till helgen ska jag och en kompis dricka och jag ska se till att ringa A. En gång under ett fyllesamtal sa jag faktiskt att jag älska honom. Han tog ju det som ett skämt och skratta precis som jag visste han skulle göra. Jag däremot menade det inte på det sättet och sa det mest för att se om han kanske skulle reagera annorlunda på det ändå. Men det gjorde han inte. Tyvärr.
A och jag kommer väl aldrig att bli ett par, hur mycket jag än vill.
Där har ni det; A, min första manliga kärlek, attraktion och dröm. Har ni vart med om liknande?
- PB, keeping the dream alive
måndag 18 augusti 2008
Morgondagens blogg
Imorgon berättar jag om A; första killen jag föll för och fortfarande är kär i. Känt honom sedan jag föddes, eller sedan han föddes; han är två år yngre. Han är en av mina bästa vänner och han är den sötaste jag sett. Jag önskar jag kunde visa bild men men...
God natt, jag ska jobba imorgon.
- PB
God natt, jag ska jobba imorgon.
- PB
Norrmannen; mitt första ragg
Tänkte att jag ska skriva om hur det gick till när jag kysste en kille första gången. Har aldrig kysst en tjej för den delen heller men inte för att jag föredrar killar utan snarare för att inte tjejer vill bli kyssta av mig. Eller något, haha.
Nåväl. Jag och en kompis var här i stan på Gretas som är en gayklubb. En hel del hetero där med så det känns rätt bra för mig eftersom det är så pass nytt för mig, men då kan jag "gömma" mig som straigth om jag känner för det.
Hursomhelst, vi var på Gretas och vi var väl där ett par timmar eller så när jag bestämmer mig för att hämta mera öl. Som jag sagt tidigare så raggar jag aldrig nykter vilket jag inte heller var; jag har rejäla minnesluckor och vart bakis två dagar. Men det var värt det =)
Jag går fram till baren och ser på min högra sida en söt grabb/man och jag börjar prata med honom;
PB: Hallå
N (Norrmannen): Hej
PB: Vad dricker du?
N: Öl
PB: Samma här
PB: Var kommer du ifrån?
N: Jag kommer från Norge. Du då?
PB: *hemligt*
N: Aha, då är du en bit hemifrån.
PB: Ja, jag går skola här
N: Chalmers?
PB: Jo, det gör jag. Vad sysslar du med?
N: Jag är pilot [jag tror jag gillar män och kvinnor i uniform, haha]
PB: Spännande. Hur gammal är du?
N: 28 år, du då?
PB: 20. Är du bög? [lite rakt på sak men som sagt; jag vart full. Och kåt och för första gången redo att försöka något eftersom det var en främling jag mest troligt aldrig skulle se igen.]
N: Jo, har varit det sedan jag vart ung. Du?
PB: Jag är bisexuell.
PB: Går du ofta hit? [ja, haha, jag kör faktiskt med den repliken, haha]
N: *småskratt* Nä, det här är första gången. Du då?
PB: Har varit här ett par gånger. Du; jag har aldrig kysst en kille.
N: Inte? Vill du lära dig?
PB: Ja. Ska vi gå på toa?
N: *ler och nickar*
Vi begav oss ner till toaletterna där, smet förbi kön och tog den enda toan som man kan stänga till. Väl inne kollade vi lite smått pinsamt på varandra och sedan var det faktiskt jag som tog första steget och "kysste" honom. Man lär sig snabbt, haha. Han sa inget när vi hångla förutom att jag kunde pröva med munnen mera stängd vilket jag gjorde och det fick honom att le mellan kyssarna. Plötsligt kände jag en hand på mitt skrev och blev först chockad. Men sedan blev det skönt och jag gjorde inget motstånd; tvärtom, jag la min hand runt hans nacke, knuffa honom närmre väggen och la andra armen på hans häck. Den var vältränad minns jag. Minns dock inte för fem öre hur han såg ut förutom att jag tyckte han var söt. Jag var hård som ett järnrör som E hade sagt, haha.
Vet inte hur länge vi höll på och kyssas och smekas men det var ett bra tag. Vi slutar när bankningarna på dörren blir många och rejält höga. Vi kysser varandra en sista gång och jag tar täten och öppnar dörren. Där ute står en tjej som först ser sur ut (hon trodde väl jag däckat där inne eller något) men sedan ser hon mig gå ut hand i hand med norrmannen och då ler hon stort. Jag ler fånigt tillbaka.
På grund av fysisk defekt sedan födseln så kan jag inte ha sex; inte än, ska operera det men det är ju så jäkla långa kötider. Dem meddela mig att det är tre månader väntetid till bara undersökningen och sedan operation/omskärelse. Fy fasens säger jag bara, man får alltid vänta.
På grund av detta så ville jag försöka smita undan för han verkade vela mer med mig. Jag ville mer med honom med men jag kan ju inte och jag ville slippa förklara. Så jag smet undan på ett vänster.
Senare såg jag honom igen på kvällen och han kom fram till mig och sa:
N: Lärt dig något? *flin*
PB: Jovars *pinsamt flin*
Haha, vilket första gång, va? Bra erfarenhet förstås. Nåväl, skriver senare/imorgon. Ni får ha det så bra och kommentera gärna; jag vill veta hur er första gång vart och om ni har tips på hur jag ska klara mig nästa gång. Om det blir en nästa gång. Jag vill inte gå ensam men jag har ingen annan att gå med så jag går nog inte på gayklubb mera. Iallafall inte på ett bra tag; typ ett halvår. Sorgligt men sant.
- PB
Nåväl. Jag och en kompis var här i stan på Gretas som är en gayklubb. En hel del hetero där med så det känns rätt bra för mig eftersom det är så pass nytt för mig, men då kan jag "gömma" mig som straigth om jag känner för det.
Hursomhelst, vi var på Gretas och vi var väl där ett par timmar eller så när jag bestämmer mig för att hämta mera öl. Som jag sagt tidigare så raggar jag aldrig nykter vilket jag inte heller var; jag har rejäla minnesluckor och vart bakis två dagar. Men det var värt det =)
Jag går fram till baren och ser på min högra sida en söt grabb/man och jag börjar prata med honom;
PB: Hallå
N (Norrmannen): Hej
PB: Vad dricker du?
N: Öl
PB: Samma här
PB: Var kommer du ifrån?
N: Jag kommer från Norge. Du då?
PB: *hemligt*
N: Aha, då är du en bit hemifrån.
PB: Ja, jag går skola här
N: Chalmers?
PB: Jo, det gör jag. Vad sysslar du med?
N: Jag är pilot [jag tror jag gillar män och kvinnor i uniform, haha]
PB: Spännande. Hur gammal är du?
N: 28 år, du då?
PB: 20. Är du bög? [lite rakt på sak men som sagt; jag vart full. Och kåt och för första gången redo att försöka något eftersom det var en främling jag mest troligt aldrig skulle se igen.]
N: Jo, har varit det sedan jag vart ung. Du?
PB: Jag är bisexuell.
PB: Går du ofta hit? [ja, haha, jag kör faktiskt med den repliken, haha]
N: *småskratt* Nä, det här är första gången. Du då?
PB: Har varit här ett par gånger. Du; jag har aldrig kysst en kille.
N: Inte? Vill du lära dig?
PB: Ja. Ska vi gå på toa?
N: *ler och nickar*
Vi begav oss ner till toaletterna där, smet förbi kön och tog den enda toan som man kan stänga till. Väl inne kollade vi lite smått pinsamt på varandra och sedan var det faktiskt jag som tog första steget och "kysste" honom. Man lär sig snabbt, haha. Han sa inget när vi hångla förutom att jag kunde pröva med munnen mera stängd vilket jag gjorde och det fick honom att le mellan kyssarna. Plötsligt kände jag en hand på mitt skrev och blev först chockad. Men sedan blev det skönt och jag gjorde inget motstånd; tvärtom, jag la min hand runt hans nacke, knuffa honom närmre väggen och la andra armen på hans häck. Den var vältränad minns jag. Minns dock inte för fem öre hur han såg ut förutom att jag tyckte han var söt. Jag var hård som ett järnrör som E hade sagt, haha.
Vet inte hur länge vi höll på och kyssas och smekas men det var ett bra tag. Vi slutar när bankningarna på dörren blir många och rejält höga. Vi kysser varandra en sista gång och jag tar täten och öppnar dörren. Där ute står en tjej som först ser sur ut (hon trodde väl jag däckat där inne eller något) men sedan ser hon mig gå ut hand i hand med norrmannen och då ler hon stort. Jag ler fånigt tillbaka.
På grund av fysisk defekt sedan födseln så kan jag inte ha sex; inte än, ska operera det men det är ju så jäkla långa kötider. Dem meddela mig att det är tre månader väntetid till bara undersökningen och sedan operation/omskärelse. Fy fasens säger jag bara, man får alltid vänta.
På grund av detta så ville jag försöka smita undan för han verkade vela mer med mig. Jag ville mer med honom med men jag kan ju inte och jag ville slippa förklara. Så jag smet undan på ett vänster.
Senare såg jag honom igen på kvällen och han kom fram till mig och sa:
N: Lärt dig något? *flin*
PB: Jovars *pinsamt flin*
Haha, vilket första gång, va? Bra erfarenhet förstås. Nåväl, skriver senare/imorgon. Ni får ha det så bra och kommentera gärna; jag vill veta hur er första gång vart och om ni har tips på hur jag ska klara mig nästa gång. Om det blir en nästa gång. Jag vill inte gå ensam men jag har ingen annan att gå med så jag går nog inte på gayklubb mera. Iallafall inte på ett bra tag; typ ett halvår. Sorgligt men sant.
- PB
Vem är då PB?
PB, Potatis Bonden, är omkring 20 år (inte yngre iallafall) och bisexuell om ni inte gissat det. Dock vet inte många om det, nästan ingen, fast det läste ju ni förstås i mitt försa inlägg, eller hur? Jag studerar, säger inte vad, och trivs väl med det. Hade dock gärna jobbat på direkten men vart tvungen att plugga vidare. Jaja, sånt händer ju förstås.
PB är en tyst människa som mycket hellre lyssnar än pratar och har lätt för att känna sig handfallen när det gäller att prata med folk; en kassörska, folk i klassen, turister... Listan är lång, ja. Vet inte om relationer eftersom senaste och enda relationen han haft var när jag gick i sjuan. Ett bra tag sedan och alltså inte så seriöst; krama och hålla handen var allt vi gjorde.
Har kysst en människa, en norrman som sagt. Gillade det men jag skriver mer om det i ett eget inlägg. Senare. Är inte så mycket för att ragga eftersom jag inte har en aning om hur det går till; det enda jag kan om sådant är sånt man sett på TV och dylikt. Vill gärna ha en relation men är rädd för hur en sådan är; vad gör man egentligen som ett par?
Att ragga gör jag ALDRIG nykter; är för oerfaren och har för dåligt självförtroende som beror på olika saker.
Mest beror det på att jag väger 100 kilo (exakt), har ett tydlig jack i näsan, noll klädsmak (enligt andra) och är dålig på kallprat. Ser med andra ord inte bra ut på något sätt, iallafall inte för 95 % av befolkningen. Men det är insidan som räknas eller? Tja, man säger det men det spelar väl ingen större roll i början iallafall.
Jag är även känd för att alltid vara glad. Jag tycker helt enkelt det är meningslöst att vara sur, ledsen eller arg. Bara man lär sig kontrollera sitt humör/känslor så kan man lätt se till att alltid vara glad; som jag. Med det sagt så är jag inte den typen som alla ser att jag är glad på direkten och jag är inte heller så överdrivet glad så folk inte orkar vistas med mig. Jag menar snarare att jag alltid är glad inombords.
På fritiden gillar jag att läsa, sitta på MSN, blogga (jag har en till blogg; mera personlig och bisexuellfri), festa, lyssna musik, skriva och annat trevligt.
Jag blir aldrig tagen för bög eller bi ute på stan. Om jag är på gaybar så misstänker folk men det har hänt mer än en gång att folk trott jag gått dit bara för att hoppas se två tjejer hångla; vilket inte är varför jag går på sådana ställen förstås.
Har insett att jag vart bisexuell i hela två veckor. Eller nej, det vart en lögn. Har anat det sedan högstadiet men först två veckor sedan jag sa det för mig själv: jag kom ut för mig själv först. Det var lite skrämmande men det uppvägdes utav en skön känsla; känslan av att kunna vara ärlig med sig SJÄLV. Sedan tog det ett par och jag vågade säga det åt min bästa vän.
---
Detta vart då kort om mitt, Potatisbondens, liv och leverne. Hoppas ni gillar att läsa min nya blogg; kommentera gärna och fråga med. Tack för mig,
- PB
PB är en tyst människa som mycket hellre lyssnar än pratar och har lätt för att känna sig handfallen när det gäller att prata med folk; en kassörska, folk i klassen, turister... Listan är lång, ja. Vet inte om relationer eftersom senaste och enda relationen han haft var när jag gick i sjuan. Ett bra tag sedan och alltså inte så seriöst; krama och hålla handen var allt vi gjorde.
Har kysst en människa, en norrman som sagt. Gillade det men jag skriver mer om det i ett eget inlägg. Senare. Är inte så mycket för att ragga eftersom jag inte har en aning om hur det går till; det enda jag kan om sådant är sånt man sett på TV och dylikt. Vill gärna ha en relation men är rädd för hur en sådan är; vad gör man egentligen som ett par?
Att ragga gör jag ALDRIG nykter; är för oerfaren och har för dåligt självförtroende som beror på olika saker.
Mest beror det på att jag väger 100 kilo (exakt), har ett tydlig jack i näsan, noll klädsmak (enligt andra) och är dålig på kallprat. Ser med andra ord inte bra ut på något sätt, iallafall inte för 95 % av befolkningen. Men det är insidan som räknas eller? Tja, man säger det men det spelar väl ingen större roll i början iallafall.
Jag är även känd för att alltid vara glad. Jag tycker helt enkelt det är meningslöst att vara sur, ledsen eller arg. Bara man lär sig kontrollera sitt humör/känslor så kan man lätt se till att alltid vara glad; som jag. Med det sagt så är jag inte den typen som alla ser att jag är glad på direkten och jag är inte heller så överdrivet glad så folk inte orkar vistas med mig. Jag menar snarare att jag alltid är glad inombords.
På fritiden gillar jag att läsa, sitta på MSN, blogga (jag har en till blogg; mera personlig och bisexuellfri), festa, lyssna musik, skriva och annat trevligt.
Jag blir aldrig tagen för bög eller bi ute på stan. Om jag är på gaybar så misstänker folk men det har hänt mer än en gång att folk trott jag gått dit bara för att hoppas se två tjejer hångla; vilket inte är varför jag går på sådana ställen förstås.
Har insett att jag vart bisexuell i hela två veckor. Eller nej, det vart en lögn. Har anat det sedan högstadiet men först två veckor sedan jag sa det för mig själv: jag kom ut för mig själv först. Det var lite skrämmande men det uppvägdes utav en skön känsla; känslan av att kunna vara ärlig med sig SJÄLV. Sedan tog det ett par och jag vågade säga det åt min bästa vän.
---
Detta vart då kort om mitt, Potatisbondens, liv och leverne. Hoppas ni gillar att läsa min nya blogg; kommentera gärna och fråga med. Tack för mig,
- PB
Inlägg 1 - Jag kommer Ut
Det här är mitt första inlägg på denna blogg. Denna hemliga blogg där jag inte kommer att berätta allt för mycket om mig, bara så ni vet. Finns fyra människor på denna jord som vet om min läggning; en är min bästa vän, två är internetbekanta som inte träffat mig och heller inte känner mina "riktiga" vänner. Till sist så finns det en norrman jag hånglat med som vet. That's it.
Men jag kommer ut, här och nu, till er alla andra läsare; Potatisbonden är bisexuell.
Men jag kommer ut, här och nu, till er alla andra läsare; Potatisbonden är bisexuell.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)