She Gained Pride, I Lost A Friend

Hallå igen

Det går inte alltför bra för mig nuförtiden, jag har en massa otur eller vad man ska kalla det. Tror jag håller på att förlora min bästa vän, Örebroaren med; inte för att jag är bi, det har inte Örebroaren inga problem med, utan snarare för att hon helt enkelt inte behöver mig mera.
Mycket av vår vänskap började med att vi behövde någon ny och utomstående att kunna prata med och berätta saker om oss som ingen annan visste och vi inte ville folk skulle veta. Nu tas den rollen över av hennes vänner i Örebro igen och jag får veta saker senare. Förut vart jag alltid den som fick veta först men nu är jag den tredje som får veta; om ens det.
Det här har pågått länge redan, det att hon börjat stänga sig allt mer för mig men jag har försökte hela tiden att ändra på det och få oss att gå tillbaka till den vänskap vi haft förut. Jag har försökt fråga en massa och visa rejält intresse för allt som har med henne att göra; det har inte hjälpt. Jag har försökt motsatsen genom att inte alls bry mig om henne och det har inte gett resultat heller. Jag har försökt alla mittenvägar med men nej, inget.
Vart en stor sak en månad sen eller så som när det hände mig så kunde jag inte hålla det inom mig utan jag vart tvungen att berätta åt henne. Jag kunde inte bearbeta det själv, jag behövde råd.
När samma sak hände henne, tidigare hände det, så fick jag inte veta det. Hon sa aldrig något, hade jag inte sett det så hade jag aldrig fått veta något är jag rädd för. En så stor sak som hon aldrig skulle sagt till mig?
Fick även veta idag att hon sagt det åt sina vänner i Örebro för ett tag sedan redan. Jag sa åt Guldlock vad jag sett och hon sa att ja, jag sett rätt men hon sa inget mer än så. Det här vart ett tag efter att det hänt, hon ville tydligen inte jag skulle veta något. Jag vart bara glad för henne när jag fick veta.

Men jag måste inse att Örebroaren hör hemma med sina örebrovänner; inte mig. Vi har haft en massa roligt och vi kommer ju att fortsätta vara vänner men nu ska jag sluta att dela med mig av mig åt henne. Jag orkar inte mera för hon verkar inte se mig som sin bästa vän mera. Då kan jag ju inte räkna med att jag är hennes så då kan jag inte lita på henne mera.

Tack för att ni lyssna även om jag inte vill skriva ned en massa detaljer. Tack till er alla. Ett särskilt tack till Robin som kommenterar mina inlägg då och då och kommer med bra tips och råd; jag behöver verkligen sådant.



- PB