Gårdagens Fest - Bisexuellt synsätt

Hej igen

Bestämde mig för att skriva två separata inlägg istället för ett enda långt. Som jag berättat om så har jag en inneboende hos mig, vi kallar honom F, som inte vet något om min läggning. Igår hade vi en försenad inflytningsfest, bara han och jag, och vi hade tänkt fara ut men han drack för mycket och somna. Men det är inte det som är det relevanta egentligen, det här ingen dagen-efter-blogg.
Det jag tänkte på var hur konstigt det känns att leva med honom ibland. Vi är båda norrlänningar och mycket av våran vokabulär och skämtförråd är bögskämt; om andra, varandra och allt. Jag drar även sådana skämt själv fast jag vet att jag inte menar det. Jag har aldrig menat det men det är en ovana att dra sådana skämt eller att kalla någon bög. Men tyvärr gör jag det.
Igår så drog F sådana skämt och jag med och nu vart det första gången det störde mig. Det hade faktiskt vart bättre om han vetat att jag är bi och sedan dragit dem. Faktiskt. Nu känns det hela tiden tvivlande och jag ser i honom alla mina vänner istället. Jag tror mina vänner är rätt så öppna av sig om det skulle handla om någon dem känner och respekterar som mig. Andra utav sexuell läggning som dem inte känner kan några av mina vänner mycket troligt verkligen vara emot. Men som sagt; det vore annorlunda om jag vart ärlig.

Trodde jag tills igår.

Efter att han dragit ett bögskämt tänkte jag att jag skulle testa vattnet angående vad han egentligen tycker. Ska berätta upplägget först. Vi stod utanför lägenheten och feströkte och kolla efter tjejer (och killar) och en snygg kille går förbi.

F: Vart är alla brudar då?
PB: Vet inte, men den där killen vart ju snygg, hehe
F: VA?!
PB: Ja, jag är ju bisexuell, haha (skratta för att markera det vart ett skämt)
F: ... (inget svar utan bara en förvånad/rädd/kritisk blick mot mig)
PB: Jag skojade ju! Haha. Jag gillar bara tjejer. Och bisexuella tjejer, höhö.
F: Haha, okej, tänkte väl. Du är den sista som skulle kunna vara bög, haha.

Den där blicken såg på mig som jag verkligen vart i ett kort ögonblick. För ett par sekunder så bedömde hans hjärna mig med ny information. Han trodde verkligen på mig, att jag tände på killar med, och han blev tyst och avvaktande mot mig under den korta stunden. Hade jag dragit det "skämtet" när vi båda vart nyktra så hade han aldrig ens gett mig den blicken för att hans hjärna hade aldrig trott mig, inte ens för ett par sekunder.
Men nu gjorde han det och jag såg att han hade inte alls tyckt det vart okej om jag vart bi. Han hade inte velat leva i samma lägenhet som mig. Aldrig. Jag är inte tänd på honom, tycker inte ens han är lite söt, och det hade jag sagt åt honom OM jag berättat sanningen. Ändå hade han inte kunnat leva med mig, sin vän. Han hade flyttat; chockad och rädd för mig.
Det vart bra att jag "skämta" med honom igår för nu vet jag att jag kan inte berätta det åt honom. Kanske inte åt någon. Tänk om alla mina vänner är sådana? Tänk om jag haft helt fel; dem skulle inte alls acceptera mig som ärlig bisexuell? Och jag som trodde att F skulle vara bland dem mest toleranta vännerna jag har trots bögskämt. Nu vet jag iallafall.

Nu vet jag att jag gjort rätt som hållt det hemligt.



- PB