Två kärlekar = Tvåtusen gånger problem

Hallå igen

Ska berätta lite om mitt känsloliv, känner att det kan vara roligt att skriva av sig så man slipper tänka på det hela jäkla tiden.

Jag har haft ett (1) förhållande i hela mitt ca. 20-åriga liv. ETT. Jag gick i sjuan då och hon i sexan. Låter det seriöst tror ni? Nej, för fasens. Vi höll hand och jag tror faktiskt vi kramade varandra ett par gånger. Jag vart inte kär i henne heller utan hon vart min bästa vän och hon frågade chans tre gånger på mig och till slut tänkte jag att jag ger det hela en chans och jag sa ja. Höll inte länge alls, kanske ett par månader, och det enda minnesvärda från det förhållandet vart när jag skicka ett kärleksbrev (eller vart snarare ett mail med ett hjärta och orden love you eller något sådant, haha) till henne och hennes bror och min klasskompis såg det. Det är allt jag vet om kärlek av egen erfarenhet.

Nu är jag dock kär i inte en utan TVÅ personer; en kille, A, och en tjej, Guldlock från Örebro. Guldlock har jag försökt uppvakta och bete mig allmänt romantisk åt (inte för att jag riktigt vet vad romantik betyder men hon tycker jag är bra på det, haha) men hon säger att jag har mindre chans än en snöboll i helvetet på henne. Se där vad duktigt.
A är som ni kanske vet hetero, tror jag eftersom jag har inte sett tecken på annat, och då är det inte ens en idé att säga något. Har ju inte kommit ut till någon förutom just Guldlock från Örebro.

Det jag undrar idag är då detta; när är det min tur? När ska jag få vara glad på det sättet? Som jag sagt tidigare så är jag alltid glad men jag vill känna den där speciella glädjen av att vara lycklig kär för en gångs skull. Just nu är jag bara kär i två personer jag ALDRIG kan få. Se där, PB kan prata känslor som vilken annan människa som helst.



Sic transit gloria mundi,

- PB